Utvecklingen sker på bekostnad av patienternas livskvalitet, ekonomi och hälsa. Regionernas ekonomiskt pressade situation har lett till att sjukvården allt oftare använder sig av billigare ”off label”-alternativ i stället för de rekommenderade läkemedlen. Regioner som av ekonomiska skäl uteslutande föreskriver ”off label” läkemedel för behandling av exempelvis kroniska ögonsjukdomar har ofta betydligt förhöjda hälsoekonomiska totalkostnader. Det resulterar i undanträngningsmekanismer och en ofördelaktig hälsoekonomisk kalkyl.
Lektor på Umeå universitet & överläkare på Sunderby sjukhus
Ett exempel på detta är att en av våra regioner i Sverige har valt att ersätta godkänd anti-VEGF-behandling med billigare ”off label”-läkemedel för patienter med de kroniska ögonsjukdomarna våt makuladegeneration (AMD) och diabetisk makulaödem (DME), säger Inger Westborg, lektor på Umeå universitet och Överläkare Sunderby sjukhus.
Våt AMD, förändringar i gula fläcken, är en kronisk sjukdom som obehandlat leder till grav synnedsättning, men med hjälp av regelbundna injektionsbehandlingar på ögonmottagningen kan synen räddas. Antalet patienter som diagnostiseras med AMD ökar årligen.
Oro, obehag och ökade reskostnader
Läkemedelsverkets generella uppfattning är att läkemedel med godkänd indikation bör vara förstahandsval. I de flesta regioner har behandlande läkare möjlighet att byta läkemedel om ”off label” läkemedlets behandlingseffekter uteblir för en specifik patient. I en av Sveriges regioner erbjuds dessa patientgrupper dock endast ett ”off label”-preparat som för många patienter kräver injektioner i ögat så ofta som var fjärde vecka i många års tid.
–Den här patientgruppen är ofta skör och multisjuk, vilket kan innebära stora begränsningar vad gäller rörlighet och tillgång till transport. Det försvårar självklart transporten till och från sjukhus. Många patienter har dessutom långt till närmaste sjukhus, vilket medför ökade reskostnader. Frekventa behandlingstillfällen orsakar ofta obehag och oro för patienterna och får stor inverkan på patienternas livskvalitet, säger Inger Westborg.
Undanträngningseffekter och längre kötider
Patienter i denna region som inte upplever någon effekt av behandlingen eller som vill få en behandling som innebär färre behandlingstillfällen hänvisas till att själva söka vård utanför länet, vilket innebär resor som de själva får bekosta. Inger Westborg betonar att det här tillvägagångssättet innebär att dessa patientgrupper tar mycket sjukvårdsresurser i anspråk. Det resulterar i förlängningen i undanträngningseffekter och längre kötider för andra patientgrupper.
Med godkända behandlingar kan man skjuta upp tiden mellan varje injektionsbehandling upp till var 16:e vecka. Detta är av stor betydelse, inte minst för patienternas livskvalité, men även för den tunga kliniska börda som läkarna står inför.
–Regioner som strävar efter att spara pengar på läkemedelsbehandling behöver genomföra en hälsoekonomisk analys som ser till helheten snarare än att enbart fokusera på läkemedelspriset. Det är ett ensidigt fokus som leder till en betydligt högre totalkostnad eftersom det tar mer tid i anspråk av sjukvården. Det strider dessutom mot sjukvårdens övergripande mål, att erbjuda varje enskild patient bästa möjliga vård, avslutar hon.