Det finns fortfarande mycket som kan bli bättre inom den svenska vård- och omsorgen, men tittar man övergripande på hur vår äldrevård är organiserad och vilka möjligheter som finns idag har vi kommit väldigt långt. Vi har många människor som gör fantastiska insatser för våra äldre och en bra grund att stå på.
Eva Nilsson Bågenholm har jobbat med vård och omsorg sedan 1978. Hon började som vårdbiträde inom långvården, utbildade sig först till sjuksköterska, sedan läkare. Idag jobbar hon som kvalitetsdirektör på Humana och är ordförande för Vårdföretagarna.
–Något jag har lärt mig under mina år inom branschen är att det har blivit otroligt mycket bättre att vara äldre i Sverige idag. När jag började var det många äldre som led av trycksår, kontrakturer, var sängliggande och klädda enbart i sjukhuskläder. De benämndes vid nummer utifrån salen de låg på. Idag arbetar vi med individer och pratar om den enskildes behov. Det är viktigt att inte se alla äldre som en grupp. Man har lika mycket olika behov när man är 95 år som när man är 55.
Var finns kompetensbehoven?
Den allra största utmaningen inom svensk vård- och omsorg är att hitta personal. Det gäller framförallt inom äldreomsorgen. Kompetensbehovet finns både inom det medicinska och det sociala.
– Personalen ska självklart ha ett medicinskt perspektiv men det är viktigt att de förstår att vi arbetar med individer som behöver omsorg av olika slag, inte bara rent medicinskt. Det handlar om att skapa en vardag med bra innehåll.
Oavsett om man bor på ett äldreboende eller i sitt eget hem så är ensamhet ett stort problem. Då handlar det inte om det medicinska längre.
Eva Nilsson Bågenholm.
– Vi behöver jobba med att förebygga ensamhet bland äldre. Det kan vara allt från att hitta olika mötesplatser till att tillgängliggöra det som kan vara en grupps önskemål om olika aktiviteter.
Många generaliseringar
Corona-pandemin satte hög press på våra äldreboenden. Samtidigt var mediabilden väldigt negativ. Det är lätt att glömma bort att det finns otroligt många människor inom äldreomsorgen som gör fantastiska insatser.
–Corona-kommissionen kom med ett utlåtande att våra äldreboenden saknade medicinsk kompetens. Det är inte en generell brist, snarare tycker jag att det har fått lite slagsida åt det hållet. Man glömmer bort att det är de äldres boende vi pratar om och inte en medicinsk institution.
Lärdomar av pandemin
Pandemin lyfte två viktiga frågor. Den ena är hur vi ska hantera smittsamma sjukdomar i framtiden.
– Det pågår ett ständigt arbete för att förebygga spridning av infektioner på äldreboenden, till exempel influensa och magsjuka. Trots det framkom brister och det saknades skyddsutrustning och tydliga riktlinjer för äldreomsorgen. Äldreomsorgen måste inkluderas i smittskyddsarbetet i regionerna och ses som en del av samhällets pågående smittspridning. De höga dödstalen bland äldre var direkt korrelerat till spridningen i samhället.
En annan viktig fråga är ensamhet. Det blev väldigt svårt för många äldre under pandemin där man förbjöds att träffa sina anhöriga. För många är det det som gör livet värt att fortsätta leva.
– Par som har levt ihop i 70 år och träffas varje dag får plötslig inte ses för att den ena bor på ett äldreboende. Det var den allra största negativa påverkan, många for illa utav att inte få träffa sina anhöriga. Personer som bor på äldreboenden har oftast inte så lång tid kvar, många dog utan att kunna ta farväl av sina anhöriga. Den erfarenheten är något som vi måste ta med oss till nästa pandemi, avslutar Eva Nilsson Bågenholm.