Vi har haft som motto under den värsta pandemitiden att ”vi ställer inte in – vi ställer om”. Nu börjar vi tala om att det är möjligt att gå tillbaka, göra som vanligt igen. Men ska vi verkligen det?
Ingen önskade en pandemi, ingen ville att människor ska lida och dö men vi har lärt oss så mycket under den här tiden. Så många nya sätt att arbete på som skapat utveckling mitt i krisen. Låt mig nämna några sådana exempel. Vi har alla blivit mycket mer digitalt kompetenta och de som skapar systemen har förstått att produkterna måste vara användarvänliga. Jag fascineras av hur många samtal jag faktiskt kan ha ansikte mot ansikte än tidigare. Hur många mail jag faktiskt bytt ut mot digitala möten. Mot bakgrund av min egen digitala motsträvighet och brist på vilja att lära mig nytt så är det fantastiskt. Men jag vill inte avpollettera fysiska möten, tvärtom, men vi kan använda dem vid rätt tillfällen och betydligt mer effektivt.
Ökad insyn
Jag har sett hur kreativiteten flödat för aktiviteter och alternativa kontakter mellan verksamheterna i äldreomsorgen och övriga världen. Det har varit nyhetsbrev, terassvärmare, walk-and-talk, digitala ”showrooms” för visning av särskilda boenden, Instagram etc. Vi är många som faktiskt fått en större insyn i äldreomsorgen än tidigare. Men – vi kan självfallet inte bortse från smärtan och katastrofen som Covid-19 inneburit för alla.
Återkommande frågor
Det har också kommit ett slutbetänkande från den statliga utredningen om förstärkt kompetens inom äldreomsorgen. Nu är det dags för verkstad för budskapet är detsamma som från andra utredningar, verksamheter, närstående och deras anhöriga. Jag tror dessutom att om vi inte gör det vi vet att vi ska göra så blir det dyrt! För både människor och plånbok. Och förändringar och utveckling ska bygga på det vi gör, vet och kan. Utveckling och åtgärder som syftar framåt är ett resultat av bra saker – inte brister. Åtgärda brister är bara en justering och kompensation för det som inte fungerar. Vård och omsorg om äldre är ett komplext område och yrke. Det är en grundläggande kompetens att ha med sig och som skapar mening och förståelse för den lästa och förvärvade kompetensen. I alla år jag själv arbetat inom området så är det vissa frågor som alltid måste diskuteras och bearbetas och lösas. Om och om igen. För varje ny dag, varje nytt möte, för varje ny människa jag möter så måste jag för att citera etikern och filosofen Levinás förstå att den andre jag möter är så unik att jag aldrig helt och fullt kan förstå hen. En insikt som ger hopp – för våra yrken, vårt kunskapsområde är dynamiskt och det är så det ska vara. Om än att ett och annat knep har man skaffat sig genom åren och kan förmedla vidare. Som hur man rakar en man med hyvel eller knyter en slips.
Jag hissar de trainees som jag fått vara mentor för under sommaren i Östersunds kommun och på Östermalm i Stockholm
Jag dissar att det inte finns fiber och öppet WI-FI i alla äldreomsorgsverksamheter