Tv-profilen Isabel Boltenstern gick in i väggen på drömjobbet. Företagskulturen och arbetsbördan gjorde att det snart blev ohållbart. Efter en lång rehabilitering kom hon tillbaka och är nu nominerad till Kristallen.
Isabel Boltenstern har alltid varit sportig och sportintresserad. Redan som 16-åring började hon att fotografera ishockeymatcher från båset till sin fotoblogg. Efter studenten flyttade hon till Stockholm, studerade vid Journalisthögskolan och fick praktikplats på Djurgården hockey där hon intervjuade spelarna inför och efter matcher. Samtidigt var hon skribent på HockeySverige.se och började videoblogga för deras räkning. Videoklippen såg av rätt personer i branschen och det ledde till att hon fick frågan om att göra tv.
Ett drömjobb
Det var ett drömjobb. Isabel Boltenstern blev snabbt populär som programledare, reporter och reportagemakare. Men, det var samtidigt slitigt. Hon jobbade 65-70 timmar varje vecka och upplevde inte heller att hon fick det stöd eller den vägledning som hon behövde på jobbet.
– Jag kände mycket oro och gick runt med en klump i magen hela tiden. Jag funderade hela tiden kring: Kan jag det här jobbet? Är jag bra nog?, berättar hon.
Osäkerheten i kombination med arbetsbördan blev för mycket. Efter ungefär nio månader kom de första symptomen på utbrändhet. De tidiga symptomen var diffusa, till exempel påverkades immunförsvaret och hon blev ofta sjuk. Det var dock svårt att veta att det var stress som var orsaken. Så hon fortsatte att jobba som vanligt i ytterligare nio månader innan hon till slut blev sjukskriven på grund av utbrändhet.
Till slut testade jag en annan läkare, hon frågade hur min vardag såg ut.
– Jag sökte egentligen läkarvård för att mitt immunförsvar var en katastrof. De tog flera blodprov men de hittade inget fel. Jag gjorde flera utredningar och eftersom jag hade fysiska symptom letade läkarna efter svaret i blodet. Till slut testade jag en annan läkare, hon frågade hur min vardag såg ut, säger hon.
När Isabel Boltenstern berättade för läkaren om hur hennes dagar såg ut, att hon bara hann sova fem timmar per natt och att hon aldrig hann träffa vänner eller familj. Då förstod läkaren vad det var frågan om och gjorde en utredning för utmattning som ledde till sjukskrivning.
Isabel fick den hårda vägen lära sig att våra sin psykiska hälsa. Foto: Alexandra Ekström Madrid
Tid för rehabilitering
Isabel Boltenstern trodde att hon skulle vara tillbaka efter ett par veckor men utbrändhet tar lång tid att rehabilitera. Det blev istället en sjukskrivning på mer än fem månader. Därefter kom hon tillbaka till jobbet på halvtid och tanken var att det skulle trappas upp varefter.
– Men efter bara några veckor sa jag upp mig. Det funkade inte att komma tillbaka då, jag behövde mer tid för att bli helt bra, berättar hon.
Efter ytterligare tre månaders ledighet började hon jobba på en konkurrerande kanal. På den nya arbetsplatsen har hon hittat både det humana arbetssättet och stödet som hon saknade tidigare. Hon är också noga med att prioritera sig själv och sin hälsa för att inte falla tillbaka i utbrändhet.