Som minister med ansvar för socialförsäkringarna, och innan det för kommunsektorn, har jag fått att hantera några av landets stora framtidsutmaningar. Jag har vid några tillfällen, i olika sammanhang, fått frågan: ”Är det verkligen möjligt att vända utvecklingen?”. Den insikt som driver mig i arbetet är att Sverige inte har några problem som är för stora att lösa om vi jobbar tillsammans. För så är det. Gång på gång genom historien har vårt land visat att det alltid finns en möjlig väg framåt. Ofta har det skett genom att vi arbetar tillsammans.
Att arbeta tillsammans kan se ut på många olika sätt. Det kan handla om kompromissande i politiken för att hantera en svår fråga. Det kan handla om ideella insatser från civilsamhället där människor går ihop för att åstadkomma lösningar på sina gemensamma problem. Listan kan göras lång. Men jag vill i det här sammanhanget också lyfta ett arbete som sker, inte alltid i strålkastarljuset, men som likväl är ovärderligt på så många sätt. Samordningsförbunden runt om i vårt land gör varje dag stora insatser för människor.
I en modern stat måste människan alltid komma före systemet
De offentliga system vi byggt upp måste ständigt justeras för att sätta människor först. För den som arbetar i svensk förvaltning vet hur svårt det kan vara. Stuprör mellan olika sektorer gör det inte sällan svårt att rusta människor på det sätt som vi vill göra och som vi faktiskt borde kunna göra. Här spelar Samordningsförbunden en avgörande roll. Från den dagen dess funktion lagstiftades har samordningsförbund över hela Sverige gjort en resa som gång på gång nått nya milstolpar. Idag finns de i 260 av 290 kommuner.
Grunden är givetvis Samordningsförbundens unika möjlighet att bryta ned byråkratiska hinder och med uppfinningsrikedom hitta nya sätt att rusta medborgare för att ta sig tillbaka till arbete eller studier. Vi vet hur svår väg det kan vara att gå från psykisk ohälsa eller annan sjukdom. Men varje sådan resa gör samhället starkare genom att stärka individen.
Den viktiga insikten vi har här är att varje aktör i samverkan behövs
Regeringen har från sin sida tydliga förväntningar på att statliga aktörer som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen arbetar för att genom samordningsförbunden prioritera insatser för långtidssjukskrivna, unga med funktionsnedsättning och unga med aktivitetsersättning. Det gäller i många fall människor som drabbats av psykisk ohälsa.
Det är ingen underdrift att säga att utan samarbete, samordning och samverkan stannar Sverige. Det har tagit oss hit vi är idag och kommer med rätt förutsättningar ta oss framåt.