Jag hade precis gjort en föreläsning om manlighet och sårbarhet på en högstadieskola i Östergötland. Efteråt kom en 12-13 åring och berättade om hur han kände en skam och skuld kopplad till att vara kille. När jag var 12 år gammal petade jag mig i näsan och spelade World of Warcraft. Livet var fantastiskt okomplicerat.
Mårten Granlund
Verksamhetsansvarig, Under Kevlaret
Foto: Erik Jakobsson Ögnelooh
Att vi alla har en del av livet där vi tvivlar på oss själva är såklart inget nytt, men att som pojke stå med en kollektiv skam och skuld på sina axlar enbart för det faktum att man är kille måste vara det. Hur kommer det sig? Samtalet om män och manlighet har haft en ganska ensam riktning de senaste åren: Att män och manlighet är skit. Punkt. Att när vi väl talar om manlighet så är det ”toxisk” eller ”skadlig” manlighet. I samtalet om män som begår sexuella övergrepp och våldsbrott är det många som väldigt lätt klumpar ihop dem med just ”pojkar”.
Respekt och integritet ska sätta riktningen
Alltså att praxis är att benämna att det är ”pojkar och män” som begår övergrepp istället för ”män”. #inteallamänmännen är lika hatade som de som begår faktiska övergrepp och konto på konto som förnedrar manlighet på Instagram hyllas av många. Vi män står för den extrema majoriteten av våldsbrott och sexualbrott. Det är ett faktum. Men att låta pojkar dela den skammen är inget annat än skadligt. Vi behöver byta till en konstruktiv ingång till samtalet om manlighet och prata mer om hur det är att vara i kontakt med sin manlighet där ansvar, respekt och integritet sätter riktningen.
Under Kevlaret är en ideell förening som vill motverka psykisk ohälsa bland män och bredda normen för vad som är maskulint.