Visst ser vi den där bilden av en äldre person som har svårt att hålla tätt? Men sanningen är att inkontinens sällan är ett isolerat ålderdomsproblem. Det drabbar kvinnor i alla åldrar, efter en förlossning som förändrat kroppen, i samband med vissa sjukdomar, eller till och med hos unga kvinnor.
Trots att det är så vanligt vilar det ett tungt stigma över detta tillstånd. Ett stigma som kan förstärkas av att vården historiskt sett inte alltid har prioriterat kvinnors besvär på samma sätt som mäns.
Förbundsordförande,
ILCO Tarm- uro- och stomiförbundet
Att läcka urin eller avföring bryter mot vår bild av den rena, kontrollerade kroppen. Det är något man ska skämmas över och absolut inte prata om. Rädslan för omgivningens reaktion, för att bli sedd som ohygienisk, gör att många kvinnor lider i tysthet. Det upplevs som enormt pinsamt och kanske något som bagatelliseras eller ignoreras av vården.
Konsekvenserna av denna tystnadskultur, och ibland brist på adekvat bemötande i vården, är allvarliga. Social isolering kryper på, man undviker situationer där en olycka kan ske. Psykisk ohälsa som nedstämdhet och skam blir följeslagare. Vardagen begränsas, spontaniteten försvinner. Sexuell hälsa påverkas negativt av rädsla och obehag.
Jag har hört det så många gånger från kvinnor jag mött: ”Jag har problem med att hålla tätt när jag skrattar, tränar eller nyser – och det påverkar mitt liv!” Kanske har hon sökt vård och fått höra att ”det är vanligt efter förlossning” utan att erbjudas vidare utredning eller behandling, medan en man med liknande problem troligen skulle utredas noggrant. Eller: ”Jag undviker vissa situationer på grund av rädslan för läckage.” Ett beteende och en rädsla som kan förstärkas om hon upplever att hennes besvär inte blir tagna på allvar.
Men vet ni vad? Det är inte ”onormalt”, och det finns ofta hjälp att få! Inkontinens är ett medicinskt tillstånd, inte ett karaktärsfel. Och det finns effektiva behandlingar och hjälpmedel. Kvinnor förtjänar samma tillgång till utredning och behandling som män med liknande besvär.
Vägen framåt stavas ökad kunskap och öppenhet, både i samhället och inom vården. Vi behöver prata mer om det här – hemma, i media och i vårdens korridorer. Vi behöver att vården ser och lyssnar på kvinnors erfarenheter. Vi behöver normalisera samtalet så att fler vågar söka hjälp tidigt och känner sig trygga i mötet med vården. Specialiserad vård som uroterapeuter och fysioterapeuter spelar en nyckelroll i att ge rätt stöd.
Låt oss tillsammans bryta tystnaden som omger kvinnlig inkontinens och syna de ojämlikheter som kan finnas i vården. Låt oss skapa ett samhälle och en hälso- och sjukvård där kvinnor känner sig trygga att söka hjälp och blir tagna på allvar. För inkontinens definierar inte dig, och din rätt till god vård ska inte ifrågasättas. Öppenhet, kunskap och en mer jämställd syn inom vården är första steget mot en bättre livskvalitet för så många. Vågar vi ta det steget tillsammans?
