Att leva med en överaktiv blåsa är något många drabbas av, men få pratar om. För Magnus Landqvist blev det tydligt först när han bytte jobb och började köra buss. Då insåg han att vardagen plötsligt kretsade kring något han tidigare tagit för givet: att kunna kontrollera sina toalettbesök.
Jag hade jobbat hela mitt liv på kontor och rest mycket i jobbet. När det tog slut fick jag utbildning och började köra buss i Stockholm. Det var ett stort steg, men också då problemen började märkas, berättar han.
Att vara busschaufför innebär tajta körscheman och begränsade möjligheter till pauser. För Magnus blev det snart en stressfylld vardag, där han tvingades planera varje minut för att undvika olyckor.
– Jag märkte att jag hade svårare att hålla mig. Och när man kör buss är det inte bara att stanna. Du är hänvisad till korta raster och då måste det gå fort. Det blev snabbt ohållbart, både fysiskt och psykiskt.
Tillståndet han drabbades av kallas överaktiv blåsa, och är betydligt vanligare än man kanske tror. Enligt Socialstyrelsen lider omkring 15–20 procent av befolkningen av olika former av trängningsinkontinens eller överaktiv blåsa, något som kan innebära plötsliga, svårkontrollerade urinträngningar, frekventa toalettbesök och i vissa fall urinläckage. Tillståndet kan påverka både män och kvinnor i alla åldrar, men blir vanligare med stigande ålder. Trots att besvären kan vara mycket begränsande för livskvaliteten, är det många som inte söker hjälp, ofta på grund av skam eller okunskap om att tillståndet går att behandla eller lindras.
– Det svåraste är känslan av att inte ha kontroll över sin egen kropp. Att kissa på sig, även om du bär skydd är oerhört förnedrande. Du känner dig skamsen, blöt, och du gör allt för att det inte ska märkas. Det påverkar hela ens självbild, säger Magnus.
Trots skammen tog han det viktiga steget att söka hjälp via sin husläkare. Efter utredningar och samtal med specialister började han så småningom hitta olika behandlingar och sätt att hantera vardagen. I dag är han pensionär, 72 år gammal, och bor i Skåne. Även om besvären inte har försvunnit, har han lärt sig leva med dem.
– Jag får planera mitt liv på ett annat sätt. Jag har alltid med mig skydd, jag vet var alla toaletter finns, och ibland händer det ändå att jag inte hinner fram i tid. Men jag har hittat ett lugn i att acceptera situationen. Det finns ett liv, även med överaktiv blåsa, säger Magnus.
För Magnus har stödet från vården varit avgörande men också mötet med andra i liknande situationer.
– Man är inte ensam, även om det känns så. Jag har haft turen att möta underbara människor som hjälpt mig. Och jag pratar gärna om det här, för det behövs fler röster som vågar berätta. Jag vill verkligen säga till andra: vänta inte. Det är inte värt att lida i tysthet. Sök hjälp. Det finns stöd att få, och du behöver inte skämmas. Du kan leva ett gott liv, bara du vågar ta det första steget.
