Analinkontinens är ett vanligt problem som kan vara mycket besvärande i vardagen, inte minst socialt. Att inte kunna kontrollera sin avföring är ofta tabubelagt, men det finns medicinsk hjälp att få som stärker livskvaliteten för de allra flesta.
Till oss kommer patienter i alla åldrar med analinkontinensbesvär. Det finns flera undergupper av analinkontinens. En typ är urgeinkontinens, vilket innebär att patienten känner ett brådskande behov av att gå på toaletten, men inte hinner innan avföring läcker ut. Detta leder ofta till stora läckage. En andra typ är passiv inkontinens, som innebär att avföring läcker ut utan att man känner av det. Detta ger ofta mindre läckage och beror till stor del på att man inte lyckas tömma slutdelen av ändtarmen ordentligt. En tredje form av analinkontinens är ofrivilligt läckage av gas, säger Martin Lindsten, kirurg på Bäckenbottencentrum Kirurgi vid Skånes universitetssjukhus.
Samtliga former av analinkontinens har vanligtvis en negativ påverkan på vardagen men begränsningarna är ofta mest omfattande hos patienter med urgeinkontinens, som i många fall tvingas göra långtgående anpassningar i den dagliga tillvaron.
Hjälp och stöd finns tillgängligt
–Vid ett mottagningsbesök inleder vi med att kartlägga mönster i patientens besvär, exempelvis avföringsfrekvens och hur deras tarm fungerar. Vi utesluter även orsaker som kan behöva utredas vidare. Därefter får patienten hjälp av en uro- och tarmterapeut som lär ut tekniker för en effektivare tarmtömning. Patienterna ordineras i stort sett alltid dagligt intag av psyliumfrön som binder vätska i tarmen och ger avföringen rätt konsistens, vilket kan bidra till en effektivare tömning. Detta kräver även ökat vätskeintag, och det tar ofta tid att hitta rätt behandlingsstrategi för den enskilde patienten. För en betydande del av patienterna är dessa åtgärder tillräckliga för att få bukt med problematiken, säger Martin Lindsten.
Sakral neuromodulering ger nytt hopp
För patienter vars symtom inte lindras av första linjens behandling finns andra alternativ, bland annat sakral neuromodulering (SNM). Det är en behandlingsmetod där en elektrod implanteras mot nerverna som utgår från korsryggen och kopplas till en pacemaker som opereras in under huden. Via detta system påverkas nervfunktioner relaterade till urinblåsa och tarm. SNM kan effektivt minska eller eliminera problem med urgeinkontinens.
– Behandlingen skapar små elektriska impulser som påverkar signalerna mellan hjärna och tarm, vilket kan minska trängningar och läckage och även göra att tiden från det att man känner en impuls att tömma tarmen tills man måste göra det förlängs. För patienter med analinkontinens utan annan påvisbar orsak har en studie visat att 90 procent av patienterna som genomgick en SNM-behandling svarade väl på behandlingen, säger Martin Lindsten.
Hans budskap till individer med inkontinensbesvär är att söka hjälp om de upplever att besvären begränsar deras vardag.
– Ingen ska behöva begränsa sitt liv i onödan på grund av analinkontinens. Sök vård och låt en läkare utreda vilka faktorer som orsakar din inkontinens. Det finns behandling att få som ofta hjälper och dramatiskt förändrar
många patienters vardag, säger Martin Lindsten avslutningsvis.
