AADC-brist är en sällsynt, ärftlig, genetisk sjukdom och ett livslångt tillstånd. Sjukdomen resulterar i allvarlig motorisk och autonom dysfunktion, utvecklingsförsening och för tidig död.1-3 På grund av sjukdomens sällsynthet och symptom som överlappar med andra mer vanliga sjukdomar som epilepsi eller cerebral pares, får dessa patienter ofta fördröjd eller fel diagnos.
Det finns ett brett spektrum av möjliga symtom och svårighetsgraden av AADC-brist varierar mellan drabbade individer. AADC är ett nödvändigt enzym för bildandet av bland annat dopamin och serotonin i hjärnan. Utan dessa två signalsubstanser har nervcellerna svårt att kommunicera med varandra och patienterna har till exempel svårigheter att hålla upp huvudet, sitta, gå och prata.
Tecken och symtom2-4
Symptomen uppträder vanligtvis under det första levnadsåret och spädbarn kan uppvisa utvecklingsförsening, svag muskeltonus (hypotoni), muskelstelhet, svårigheter att röra sig och ofrivilliga vridningsrörelser i armar och ben (atetos). De kan sakna energi, äta dåligt och ha sömnstörningar. Personer med AADC-brist kan också uppleva episoder av okulogyra kriser. Dessa innefattar onormal rotation av ögongloberna, extrem irritabilitet och smärta, muskelspasmer och okontrollerade rörelser, särskilt i huvud och nacke. Tecken och symtom på AADC-brist tenderar att förvärras sent på dagen eller när individen är trött, och förbättras efter sömn.
Svårt att känna igen symptomen
Sjukdomens sällsynta karaktär och symtom överlappar med andra betydligt vanligare diagnoser, såsom epilepsi eller cerebral pares, vilket innebär att AADC-brist riskerar att feldiagnostiseras och patienterna inte får det stöd de behöver. Det är därför viktigt att göra en genetisk utredning vid misstanke om AADC-brist och att inte ge upp innan man fastställt orsaken till barnets tillstånd.
Vägen till diagnos2,5,6
För att diagnostisera AADC-brist används olika tester, till exempel lumbalpunktion för att analysera cerebrospinalvätskans (CSF) neurotransmittorprofil. Dessutom kan avvikelser i DDC-genen sökas genom genetisk testning. Aktiviteten av AADC-enzymet i plasma kan också mätas. För att diagnostisera AADC-brist måste minst två av dessa tre tester ge ett positivt resultat och genetisk testning måste utföras. 3-O-metyldopa (3-OMD)-analys i torkade blodfläckar kan användas som screeningtest, vilket möjliggör tidig diagnos av AADC-brist.7
Om ett barn uppvisar tecken och symtom på AADC-brist är det viktigt att barnet blir hänvisat till en neuropediatriker för vidare utredning. Detta kan inkludera barn med cerebral pares eller epilepsi med okänd etiologi.
Mer information?
Som med andra sällsynta sjukdomar är det viktigt att öka medvetenheten om AADC-brist och hur man känner igen detta tillstånd. Du som sjukvårdspersonal kan besöka www.AADCawareness.com för att lära dig mer om sjukdomen och hur du bättre känner igen symptomen.
Referenser
- Brun L, et al. Neurology. 2010;75:64‒71.
- Wassenberg T, et al. Orphanet J Rare Dis. 2017;12:12.
- Lee WT. Epilepsy & Seizure. 2010;3:147‒153.
- Swoboda KJ, et al. Ann Neurol. 2003;54(Suppl 6):S49‒S55.
- Pons R, et al. Neurology. 2004;62:1058‒1065.
- Himmelreich N, et al. Mol Genet Metab. 2019;127(1):12‒22. doi: 10.1016/j.ymgme.2019.03.009.
- Brennenstuhl et al. High throughput newborn screening for aromatic ʟ-aminoacid decarboxylase deficiency by analysis of concentrations of 3-O-methyldopa from dried blood spots, J Inherit Metab Dis, 2020;1-9.
SE-AADC-0304