Hem » Maghälsa » Hur är det att leva med svår diarré?
Maghälsa

Hur är det att leva med svår diarré?

man vid bänk
I samarbete med: Atnahs
Foto: Unsplash
man vid bänk
I samarbete med: Atnahs
Foto: Unsplash

Det finns flera situationer som kan orsaka diarré som är svår att hantera. Ett är att patienten har blivit opererad och tagit bort så mycket av tarmen att den inte kan ta upp den vätska och näring kroppen behöver. Ett annat är att patienten har fått strålbehandling mot sin tarm eller kemoterapi och funktionen blivit skadad. Cytostatika kan skada cellerna i mag- och tarmkanalen så att patienten även drabbas av inflammation och ödem.

– Har man en kort eller inflammerad tarm finns det inte tillräckligt med yta i tarmen som kan absorbera nödvändiga näringsämnen och vätska. Det mesta passerar tarmen väldigt snabbt som resultat flera avföringar per dag med lös och/eller vattnig konsistens. De allra värst drabbade behöver daglig tillförsel av vätska och näring via dropp, förklarar Per Hellström, professor inom gastroenterologi. 

Studier visar att upp till 80 procent av patienterna som behandlats med strålbehandling mot bäckenet får kroniska förändringar i mag- tarmkanalen, ungefär hälften av dem uppger att besvären påverkar deras dagliga aktivitet och livskvalitet.

Problemet är inte den akuta diarrén utan det kroniska problemet där man har en kvarstående diarré under lång tid. 

– Diarré är en sak men vattnig diarré är svårare- den innebär många gånger att man inte kan hålla tätt. Resultatet blir att man inte kan leva ett vanligt liv. Att exempelvis åka kommunalt är för många en omöjlighet.

En ständig stress

Stressen och oron har många gånger en mycket negativ inverkan på tillståndet.

– Vissa vågar knappt gå utanför dörren- de kan till exempel inte handla, gå på bio eller åka kommunalt.

Konsekvenserna på både kamratskap och det sociala livet är för många väldigt kraftiga. 

– Man äter med sina vänner. Men dessa patienter kan inte göra det, så fort de äter något måste de gå på toaletten. Det är ett stressmoment att alltid behöva ha tillgång till två toaletter, den ena kan ju vara upptagen. Vissa klarar inte av en normal skolgång då de inte kan skriva tentor som många gånger pågår i flera timmar. 

Det kan bli bättre

För att kunna stävja detta tillstånd ska man i första hand se över sin kost. Man måste i stort sett ge upp mjölkprodukter samt födoämnen som innehåller konstgjorda sockerarter som kan binda vatten i tarmen. 

– Ungefär hälften av vårt kaloriintag baseras på mjölkprodukter i olika former. Om du är laktoskänslig försök hålla dig till en medelhavskost, den lilla mängd mjölkprodukter och ost som förekommer i den är så pass vällagrad att laktoshalten är väldigt låg. 

Tre alternativ

Om en kostomläggning inte ger resultat kan man köpa peristaltikhämmande läkemedel på apoteket vilka stimulerar opioid-receptorer i tarmen, vilket gör att man får en ökad vattenabsorption i tarmen och tarmrörelserna går långsammare.   

– Fungerar inte det ska man söka läkarhjälp för att få mer effektiva preparat utskrivna. Dessa dämpar på samma sätt tarmens aktivitet och ökar upptaget av vätska från tarmen.

Tacksam över sin stomi

Bo Karlsson har opererat sin tarm sju gånger, första gången var i tonåren. Efter alla ingrepp har han nu kort-tarmsyndrom med stomipåse. 

– Trots och tack vare stomin lever jag ett bra liv idag. I början tyckte jag att det var lite genant, men utan den hade jag inte överlevt.

Ju kortare tarm desto sämre upptag av näringsämnen och snabbare passage genom tarmen. För Bo betyder det att han får ta dropp för att fylla på med vätska, vitaminer och mineraler.

– Jag förlorar mycket energi då hälften av det jag äter kommer ut genom tarmen som osmält mat. Ibland kan jag få väldiga flöden och det är svårt att alltid veta vad som ligger bakom. Det händer att jag inte hinner tömma påsen innan det är dags igen.

Kräv en remiss

Vården kan man sköta på egen hand eller inom den allmänna vården, men man behöver få ett behandlingsschema av en specialist.

– Får du inget gehör ska du be om ett andra utlåtande. Kräv att få en remiss till en specialistmottagning. Det finns hjälp att få.


ID-2020-12-28

Nästa artikel
Hem » Maghälsa » Hur är det att leva med svår diarré?
Sponsrad

Vad är IBD?

Problem med mage och tarmar kan vara begränsande för såväl den som är drabbad, som de närstående. Att ständigt behöva vara orolig för att plötsligt få ont eller inte hinna till en toalett skapar oro och stress, vilket kan påverka såväl yrkesval som familjeliv. Detta är en realitet för de som drabbas av inflammatorisk tarmsjukdom (IBD). Men utvecklingen går framåt; både kunskapen om sjukdomarna och behandlingsmetoderna utvecklas, och idag är inte bara symtomfrihet i fokus, utan även utläkning av tarmslemhinnan. 

Inflammatory Bowel Disease (IBD) är ett samlingsnamn för flera typer av kroniska inflammatoriska tarmsjukdomar, där de två vanligaste är Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Vid dessa sjukdomar orsakar kroppens eget immunförsvar en kronisk inflammation som bland annat leder till svullnader och sår i tarmslemhinnan. Medan ulcerös kolit drabbar tjock- och ändtarmen, kan Crohns sjukdom påverka både tunn- och tjocktarmen. Ofta går problemen i skov, där perioder med mycket symtom kan följas av perioder med få eller inga problem. Man kan drabbas av IBD när som helst i livet, men vanligast är att sjukdomen debuterar när man är 15-40 år.

Stor skillnad mellan IBS och IBD

IBD kan lätt blandas ihop med IBS, men det är stor skillnad mellan de två tillstånden.

– Symtomen vid IBS och IBD kan te sig ganska lika för patienterna, men det är två olika sjukdomar. IBS är en förkortning av engelskans irritable bowel syndrome, och är en funktionell tarmsjukdom. Då har man förvisso också symtom från tarmarna, men ingen påvisad inflammation, säger Stefan Lindgren, professor emeritus i gastroenterologi vid Lunds universitet, samt läkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö. IBD utvecklas, till skillnad från akuta tarminfektioner, över en längre tid och tilltar successivt. Långdragna besvär, i form av diarré, trängningar och synligt blod i avföringen är vanliga. För att ställa diagnos tar man blodprov för att se om det finns tecken på inflammation och till exempel järnbrist som en följd av blödningar från tarmen, förklarar han. Man mäter också om det finns ett inflammatoriskt protein (kalprotektin) i avföringen. Nästa steg är att göra en koloskopi och ta prover från tarmslemhinnan för att se om tarmen är inflammerad. Sedan ställer man en diagnos utifrån en sammanvägning av fynden. Vid IBS försöker man primärt hjälpa patienten att bli av med symtomen. Vid IBD är målet däremot att bli av med inflammationen som orsakar symtomen, säger Stefan Lindgren.

Stefan Lindgren

Foto: Privat

Varför är det viktigt att bli av med inflammationen?

– Synen på IBD har utvecklats, med nya läkemedel som möjliggör individualisering av behandlingen. Tidigare behandlade vi med kortison. Så länge patienten mådde bättre var alla nöjda. Därefter började man sträva efter att få inflammationen att lägga sig. Numera vill vi också att tarmslemhinnan ska se normal ut – helst även i mikroskop. Skälet till detta är att man sett att det minskar risken för skov, vilket i sin tur resulterar i mindre risk för sjukhusinläggning eller behov av operation. Även användningen av kortison minskar, vilket är positivt då kortison har många negativa effekter på kroppen, säger Stefan Lindgren. Det tar tid innan nya synsätt och behandlingar nått ut till alla hörn av vården, och det sista steget finns det fortfarande inte en total samsyn kring inom vården. Däremot är alla framme vid att slemhinnan ska se normal ut när man tittar på den vid koloskopi. Det ska inte finnas några sår, utan den ska se läkt ut. Det är målet.

Varje individ är unik och det finns ingen absolut korrelation mellan blodprovernas resultat och slemhinneläkning. Har man en kraftig inflammation i tarmen påverkas dessutom andra organsystem, till exempel lederna, berättar Stefan Lindgren. Därför behöver man även följa upp utvecklingen regelbundet, antingen med endoskop, eller genom kapslar som fotograferar tarmen.

– Behandlar vi tarmsjukdomen blir även de problemen mindre uttalade. En läkt slemhinna ger därför stora vinster både för såväl individen och dess anhöriga, som för samhället.

Ska man få bra behandlingsresultat är det också viktigt att patienten känner sig delaktig, och att man har en överenskommelse med patienten om vad behandlingsmålet är, betonar Stefan Lindgren.

– Det är inte alltid så att man kan få alla helt friska, men patienten ska kunna känna sig nöjd med situationen och ha sin bästa möjliga hälsa. Det ska inte finnas obesvarade frågor hos patienten, och målet ska alltid vara att bli inflammationsfri och få läkt slemhinna. Det är ett mål som i de allra flesta fall bör gå att uppnå, konstaterar han.

Nästa artikel