”Mormor – vad är Kvinnodagen?” hörde jag en flicka i fyraårsåldern säga till en dam i min ålder. Mormor svarar ”Det är en dag då vi ska vara lite extra stolta över att vara flickor och kvinnor”
Bra svarat mormor tänkte jag – och om några år kan du berätta för ditt barnbarn varför kvinnodagen kom till och om de fantastiska kvinnor som kämpat och fortfarande kämpar för att alla flickor och kvinnor i världen ska få de rättigheter de förtjänar. För utmaningarna och orättvisorna är många, framför allt ur ett globalt perspektiv. Men låt oss stanna i Sverige – vi har ju ändå kommit ganska långt på jämlikhetens väg, och i jämförelse har vi det rätt bra. Så kan vi inte bara fira och njuta på kvinnodagen? Jo det är klart att vi ska glädja oss och vara stolta – precis som mormor sa. Den stora majoriteten av oss mår ju faktiskt riktigt gott.
Men – alla är inte helt i form för att fira och njuta. En ansenlig andel av oss upplever allvarlig psykisk belastning och bland dem är kvinnor överrepresenterade. Faktum är att ungefär dubbelt så många kvinnor som män diagnostiseras med depression, ångest, smärtproblematik och stressrelaterade sjukdomar. Kvinnor står även för den största delen av sjukskrivningar med förstämnings- och ångestsyndromdiagnoser och gör nästan dubbelt så många uttag av antidepressiva läkemedel.
Ur ett socialt och jämlikhetsperspektiv har skeenden under de reproduktiva åren en mycket stor inverkan på en kvinnas liv. Den psykiska ohälsan har signifikanta och specifika konsekvenser för sexuell och reproduktiv hälsa liksom svårigheter att hitta fungerande preventivmedel.
Seniorprofessor i psykiatri, f.d. föreståndare och nu senior rådgivare för forskingscentret Women’s Mental Health during the Reproductive Lifespan (WOMHER), Uppsala universitet.
Foto: Izabella Svensson
Känsligheten för psykisk sjukdom ökar under graviditet och efter barnafödande vilket illustreras av att sjukskrivningstalen för kvinnor blir markant högre efter första barnets födelse. Dessutom kan psykisk sjukdom kring barnafödande ge konsekvenser för barnets anknytning och känslomässiga utveckling.
Jämfört med när jag startade min yrkesbana som psykiater har arsenalen av vetenskapligt utvärderade verktyg att möta den grupp som har svårast ohälsa, den som har psykisk sjukdom, påtagligt förbättrats. Samtidigt måste vi ödmjukt konstatera att den psykiska ohälsan spridit sig i befolkningen trots att vi i många avseenden fått det bättre. Att knäcka den nöten är avgörande ur ett samhälls- och hållbarhetsperspektiv. För mig som forskare är de absolut viktigaste utmaningarna att förstå varför den psykiska ohälsan ökar medan de svåra psykiska sjukdomarna inte gör det, hur vi skall identifiera ohälsan tidigt, hur vi skall förebygga den och effektivt behandla den. Just detta är målet för det tvärvetenskapliga forskningscentrum som startats inom Uppsala universitet och som har kvinnors psykiska hälsa i fokus.