1987 fick jag diagnosen hiv och jag trodde att jag bara hade några år kvar att leva. Men 1996 kom de effektiva medicinerna, och hiv blev en kronisk sjukdom som man kan leva med. Man kan ha relationer, sex och skaffa barn som alla andra. Globalt saknar miljontals människor tillgång till hivmediciner, men i Sverige har över 95 procent av alla som lever med hiv en välfungerande behandling. Medicinerna är så effektiva att virusnivåerna i blodet blir omätbara och man har därmed smittfri hiv. I de fall där hiv idag överförs rör det sig, så långt man känner till, om fall där personer inte är medvetna om sin hivinfektion. När man lever med smittfri hiv behöver man inte berätta om sin hiv för sexpartners och inte heller använda kondom.
För många som har hiv är inte sjukdomen i sig ett problem, men de fördomar och den särbehandling vi riskerar att möta ute i samhället leder till att en stor andel av oss lever i tystnad. En undersökning som Folkhälsomyndigheten genomfört visar att bara en av fem är öppen med sin hiv. År 2021 förlorar människor sitt arbete, ifrågasätts när de vill skaffa barn och särbehandlas i vården för att de är hivpositiva.
40 år sedan epidemins början
1981 upptäcktes de första fallen av hiv när fem till synes friska unga män i USA fick en sällsynt lunginfektion. 1982 användes för första gången aids för att beskriva sjukdomstillståndet och samma år diagnosticerades den första personen i Sverige. Då visste man inte vad som orsakade aids. Hiv, eller humant immunbristvirus, identifierades 1983. Hur många som haft hiv, eller utvecklat aids, innan dess vet vi inte. Idag är vi cirka 38 miljoner som lever med hiv i världen och sedan epidemins början beräknas cirka 36 miljoner ha dött i aids.
Forskare kunde relativt tidigt i epidemin konstatera att obehandlad hiv kan överföras via kroppsvätskor som blod, sperma och slidsekret. Hiv kan inte överföras via kyssar, smekningar, saliv, svett, tårar, toaletter, insekter eller genom kroppsvätska på huden.
Larmrapporteringen kring hiv och aids på 1980- och 90-talet blev dock en grogrund för fördomar, seglivade myter och stigmatisering.
Mot en värld fri från stigma
I juni i år satte FNs högnivåmöte målet att ingen hivdiskriminering ska finnas år 2025. Om det målet ska uppnås krävs en intensifiering i arbetet med upplysning om hiv och om att leva med hiv. Även om vi i Sverige kommit en bra bit på väg så är vi långt ifrån att alla som lever med hiv i landet kan berätta om sin hiv utan rädsla för dåligt bemötande och stigmatisering. Så länge det finns en enda person som inte vågar vara öppen så har vi alla ett arbete kvar att göra.