Efter allt som vi har varit med om under pandemin så behöver vi alla ett gott skratt. Forskaren, folkbildaren och vetenskapsskribenten Emma Frans är en av få modiga som vågar skämta om pandemin, krig, nyheter och myter – med vetenskapliga belägg och fakta.
Emma har sedan tidig ålder dragits till de breda naturvetenskapliga ämnena. En möjlig förklaring är kanske uppväxten i akademikerhemmet i Uppsala. Troligtvis ligger svaret i hennes kunskapstörst, nyfikenhet och behovet av att se helheter. Med vetenskapens hjälp vill hon förklara de stora frågorna på ett lättbegripligt, engagerande och trovärdigt sätt.
Inom kort är hon aktuell med barnboken Tänk som en forskare utgiven av Bonnier Carlsen.
Emma har tidigare blivit tilldelad pris för Årets röst och Årets folkbildare och är en folkkär person med humorn nära till hands.
–Jag skämtar på mina sociala medier-konton. Det är min kanal, som jag använder mig av för att få fler att lära sig om vetenskap och tänka kritiskt kring nyheter. Humorn hjälper mig att nå ut till andra grupper än de som redan är intresserade av ämnet, säger Emma Frans. Som doktor i epidemiologi, forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm och tidigare vid University of Oxford har Emma rönt nya framgångar med hjälp av humorn. Men hon är seriös och allvarlig när det behövs.
Vad är folkhälsa?
–I grunden är folkhälsa ett brett ämnesområde. Det handlar om hälsan i befolkningen, jämlik vård, rätten till god hälsa, och hur vi skapar preventiva åtgärder och vård som är tillgänglig för alla, säger Emma. Som forskare inom epidemiologi, studerar hon faktorerna i miljön, våra levnadsvanor och de genetiska faktorerna som påverkar hälsan och hur sjukdomar uppstår. Vetenskapen behöver också nå ut brett, inte minst i tider då halvsanningar, myter och pseudovetenskap sprids på nätet. När det kommer till hälsa så finns det till exempel de som hävdar att kolloidalt silver kan bota Ebola eller de som förespråkar huskurer istället för effektiva behandlingar.
–Dessa påståenden har testats vetenskapligt och visat sig sakna effekt. Det uppstår en problematik om folk föredrar alternativa behandlingar framför de existerande vetenskapliga bevisen och de preventiva åtgärderna som fungerar, fortsätter hon.
Kritiskt tänkande för alla
–Det blev så uppenbart under pandemin att det frodades både konspirationsteorier och missuppfattningar om coronaviruset. Därför har jag använt min plattform för att försöka förklara vad vi vet och vad vi inte vet, säger Emma. Brännpunkten för henne blev vaccindebatten och vaccinmotståndarna.
– Det har under lång tid funnits personer som sprider felaktigheter om vaccin och denna typ av medicinsk desinformation är ett stort hot mot folkhälsan. På sistone har vaccinmotståndet fokuserat på de vaccin som skyddar mot covid-19, vilket förhindrar arbetet med att vaccinera oss ut ur pandemin. Tidigare handlade mycket av felaktigheterna om de vaccin som ges till barn och när föräldrar undvikit att vaccinera sina barn har exempelvis mässling, en sjukdom som kunde ha varit utrotat vid det här laget, ökat i förekomst i olika delar av världen, bland annat i Europa.
Vaccinerar oss mot infodemin
Vi lever i en tid där ett finns enormt mycket tillgänglig information vilket innebär att det har blivit lättare än någonsin för individen att hitta källor som stödjer ens synsätt. Trots att det man tror kanske är felaktigt.
– Initialt är det därför viktigt att ha ett öppet sinne och inte måla in sig i ett hörn. Ibland får vi lära oss att leva med osäkerheten. Under pandemin rådde stor oklarhet kring till exempel virusets ursprung. Svaret på virusets uppkomst kanske vi aldrig får veta, säger Emma.
Många sprider felaktigheter utan ont uppsåt, men finns också personer som tjänar på att medvetet sprida desinformation. Ibland kan det vara ett sätt för politiska ledare att utöka sin makt.
–Var restriktiv kring vilken information du sätter i dig, säger Emma som inte tror på att censur är vägen framåt. Hon tror helt enkelt att vi får lära oss att leva i informationsbruset. Framför allt behöver alla bli bättre på källkritik, men också på att förstå vilka källor som vi faktisk bör lita på. Uppgiften att skilja fakta från fejk hamnar allt mer på individen.