Hem » Diabetes » Krönika: Medicinteknik – En ”gamechanger” för oss med T1D
Diabetes

Krönika: Medicinteknik – En ”gamechanger” för oss med T1D

Elin Cederbrant
Elin Cederbrant
Elin Cederbrant Grundare av T.A.D.1 som precis, i teknikens spår, lanserat T1D-appen. Foto: Joakim Dahl

December 2020 ”firade” jag 10 år med typ 1 diabetes. Det finns många likheter i mitt liv då och nu – jag behöver ha stenkoll på mitt blodsocker, injicera insulin för att leva och tänker och planerar fortfarande väldigt mycket för att få allt att gå ihop. Trots det har jag idag svårt att föreställa mig hur det var under mina första år med T1D, något har verkligen förändrats. Nämligen HUR jag håller koll på mitt blodsocker och injicerar insulin.

2010 & 2020 – från ständig oro till trygghet

När jag insjuknade var allt fortfarande manuellt. Fingerstick flera gånger om dagen för att mäta blodsockret och insulininjektioner med spruta. Jag gick ständigt och funderade och kände efter om det kanske var dags att mäta mig och om det kändes lågt eller högt. Min hjärna var ständigt upptagen med att känna efter, tänka och oroa sig. 

Idag vet jag att så länge det inte piper, ja då är det okej. Då behöver jag inte tänka på det. Jag har också tryggheten att skulle blodsockret fara iväg åt något håll på natten, ja då väcker larmen mig. Att leva med typ 1 diabetes är fortfarande otroligt krävande, men visst underlättar tekniken. 

Så smidigt som det är idag, när allt fungerar korrekt, så smidigt kunde jag inte drömma om att det skulle bli. 

Medicintekniken – vi längtar efter framtiden!

Allt löser sig självklart inte med tekniken – vi måste fortfarande underhålla genom att byta ut nålar och glukossensorer och kontinuerligt hålla koll så att allt fungerar. Men tänk om vi en dag kan ha hjälpmedel som tar bort alla de där tankarna i vardagen. Tänk om att byta nålen är det enda vi behöver komma ihåg och hålla koll på. Tänk om det kommer något som reglerar själv när vi äter, tränar, sover, umgås med kompisar eller ja vad som helst som vi vill göra i livet. Den dagen ser jag fram emot.

Vad händer nu?

Vi har fortfarande en bit kvar att gå för att tekniken ska bli tillgänglig för alla. En bit kvar att gå tills vården blir helt jämlik för alla med T1D – oavsett var vi bor. En bit kvar att gå innan alla har fått uppleva den ”gamechanger” i behandlingen som jag fått göra.

Jag hoppas och tror att vi snart är där – och framförallt hoppas jag på nya fantastiska tekniska framsteg!

Nästa artikel