”Det är mitt fel” tänkte Lina Persson upprepade gånger under sin uppväxt. Lina växte upp med en syster som har bipolär sjukdom. Hon tyngdes av att stå maktlös – vid sidan av. Sedd men ändå osynlig, i en familj som saknade hjälp och verktyg för kommunikation.
Var tionde ungdom i Sverige ger dagligen omfattande vård och stöd till en närstående. Lina Persson vet vad det innebär, för hon fanns hela tiden där för sin syster under uppväxtåren. Hon försökte förstå och kontrollera sin systers självskadebeteende och ätstörning bland annat genom att läsa hennes dagböcker.
Lina letade efter svar för att förstå. Hon såg upp till sin syster, men samtidigt förstod hon att det var något som inte stämde. Systern var i ständigt konflikt med andra och med sig själv. Lina blev den duktiga och högpresterande som inte var jobbig eller tog plats. Hon tog också på sig skulden för sin systers beteende och skyddade henne. Ingen såg eller frågade om hur Lina mådde eller såg till hennes behov. I familjen rådde en tystnadskultur.
Skam och skuld
Storasystern flyttade tidigt hemifrån och fyra år senare blir hon inlagd på psykiatriskavdelning för första gången. Efter det följde flera år av in- och utskrivningar på slutna avdelningar. Lina befann sig i tonåren och kände skuld och skam för att inte kunna räcka till och att inte göra tillräckligt.
Hennes psykiska mående pendlar och hon revolterar. Hon festar och hamnar i dåliga kretsar och får själv ätstörning. Teatern blir Linas livlina. Genom teatern börjar hon bearbeta sina känslor. Hon kommer in på musikallinjen vid Balettakademin i Göteborg. Hennes examensföreställning baseras på hennes uppväxt som anhörig till en syster med diagnos.
Foto: Harald Nilsson
Ge tillbaka
Genom föreställningen ”Inte ens doften av fuktig asfalt skulle kunna få mig att känna något nu” vill hon skapa förändring för anhöriga. Hon vill lyfta bort skulden och skammen som tynger axlarna. Hon önskar att föreställningen fungerar som en katalysator som öppnar upp för samtal om det svåra – om vägen till en skuldfri relation.
– För att bli fria måste vi våga prata och vara uppriktiga, säger Lina. Vi anhöriga skäms för att vi är här, för att vi inte är sjuka.
Våga prata
Under hela hennes uppväxt önskar hon att någon sagt “Det är inte ditt fel.” Ingen i en familj ska känna sig kvar i periferin. Olika diagnoser tenderar att störa familjemönstret och dynamiken. Lina råder alla att söka stöd i form av familjerådgivning och anhörigstöd. Det krävs mod att samlas kring problematiken men det är aldrig skamligt att söka hjälp. Att bli en förespråkare för ökad medvetenhet och förståelse såsom Lina Persson, kan bli en kraftfull del av läkningsprocessen.