Varje generation påverkas av den tid de vuxit upp i. Det finns många som har som sport att sätta beskrivande etiketter på varje generation. Jag gör inte det. Det leder sällan till något konstruktivt. Däremot fäster jag stor vikt vid att förstå hur samhället fungerar. För det påverkar människorna som växer upp i det.
De senaste åren har vi mötts av otaliga rapporter om barn och ungas psykiska hälsa. Rapporter som beskriver hur alltför många barn och unga mår dåligt, hur de kämpar med sina liv och med att hantera sin livssituation. En av de vanligaste frågorna jag får i möten med föräldrar, politiker och professionella är hur det kommer sig; ”Varför mår så många barn och unga dåligt?”.
Det är en komplex fråga, och för varje barn kan det finnas mångbottnade orsaker. En röd tråd i barns berättelser till Bris är hur de förväntas prestera på livets alla områden. I skolan, utseendemässigt, genom att ha många vänner, idrottsligt och att få det bekräftat i sociala medier. En ekvation som helt enkelt inte går ihop.
Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Vi är ett av världens mest utvecklade länder och har en hög levnadsstandard. Trots det ser vi en utveckling med ökande psykiska besvär. Alltfler barn uppvisar sömnsvårigheter och är nedstämda. Och till Bris har samtalen från barn om självmordstankar ökat med hela 66 procent mellan åren 2016-2018 och under 2019 fortsätter samtalen att öka.
En hållbar uppväxt?
Ordet hållbarhet är på mångas läppar just nu. Det är bra. Men det är mer än så. Det är nödvändigt. FN:s 17 globala hållbarhetsmål, Agenda 2030, och dess 169 delmål spänner över en rad områden: sociala, miljömässiga och ekonomiska. En central del i agendan är att de är och ska ses som en helhet. Det finns alltid en risk med breda agendor att något får stå tillbaka till förmån för något annat – att det uppstår så kallad ”perspektivträngsel”. Trots att många lyfter hållbarhet upplever jag att det pratas alldeles för lite om hur hållbart det är att växa upp som barn och ung i Sverige.
Att vända den negativa utvecklingen vi ser kring psykiska besvär är en central hållbarhetsfråga och för att åstadkomma förändring behöver agendan vara bred. En agenda där barn ges bättre förutsättningar att klara skolan, där barn blir sedda och får vara del av sammanhang, där varje barn får vara den de vill, erbjuds en meningsfull fritid, där nätverket runt barnet ges stöd och där samhället sluter upp när behoven är stora.
Skär sig för att få vård
I barns vittnesmål ser vi tyvärr många brister. Många barn beskriver ensamhet. Barn berättar att de inte har råd att vara med i en idrott. Barn beskriver en skola med en arbetsmiljö som inte skulle vara acceptabel på någon arbetsplats för vuxna. De beskriver att de inte får den hjälp de behöver. En del barn har tappat tilltron till vården och berättar själva om vårdköer med frågor som ”måste jag skära mig för att någon ska se mig?”.
Enligt barnkonventionens artikel 24 ska samhället arbeta för varje barns bästa uppnåeliga hälsa. För barn och unga med psykiska besvär gör inte samhället det. Dagens system där alla barn trycks in i kön till den specialiserade vården fungerar inte. Vi behöver se en reformerad vårdkedja som förmår att ge rätt stöd vid rätt tid utifrån barnets behov. För att åstadkomma det behöver ansvaret omfördelas mellan elevhälsan, primärvården och den specialiserade vården.
Barnen förminskas
Fler och fler unga känner en oro inför framtiden vilket bland annat framkommit i studier från Linnéuniversitetet. Det handlar om grundläggande frågor som att få jobb och ha någonstans att bo. Men också globala frågor som klimatet, brist på trygghet och oro för krig. Kring klimatet är det just nu barn som bokstavligen sätter agendan och visar vägen genom att sätta press på politiker att handla. Budskapet är enkelt, ”lyssna på forskningen”.
Det är samtidigt uppenbart att många i samhället inte är vana att lyssna på barn. När barn tar plats och hörs i samhällsdebatten blir vuxnas barnsyn påtaglig, inte minst har det varit tydligt kring klimataktivisterna. En del menar att barn inte vet vad som är bäst för dem – att de ska sitta i skolbänken tysta.
Andra har till skillnad från den auktoritära synen en mer romantiserad bild av barn, vilket resulterar i ett förlöjligande och förminskande av det barn berättar och försöker påverka. Medan andra ser barndomen som en transportsträcka på väg till vuxenheten, där livet ”på riktigt händer”. Sanningen är dock att livet händer just precis nu oavsett hur gammal du är. Barn har rätt att höras och påverka beslut som påverkar dem – här och nu.
Barnkonventionen blir lag
Den 1 januari 2020 är barnkonventionen lag. En central del av barnkonventionen är barns rätt att komma till tals och vara delaktig i frågor som berör dem. Samtidigt var det kring just detta som barnrättsutredningen, som föregick lagstiftningen, gav Sverige svidande kritik för. Men även om beslutsfattare inte har lyckats tidigare har ni nu chansen. När ni tar ut riktningen för hur ni ska leva upp till FN:s globala hållbarhetsmål de tio kommande åren fram till 2030 uppmanar jag er till två saker.
Lyssna till de verkliga experterna: Barn.
Låt er påverkas. Och agera.