För vissa är vägen till barn rak och självklar. För andra krävs medicinska beslut, juridisk kunskap och mod att välja en annan väg. Genom internationella surrogatarrangemang via Nordic Surrogacy har tre svenska par kunnat förverkliga sin längtan efter familj. Deras berättelser ger tre perspektiv på surrogatmödraskap, och visar hur hopp kan bli verklighet trots hinder.
För Charlotte och hennes man Johan blev vägen till föräldrarskap en lång resa fylld av försök, missfall och medicinska hinder innan beslutet om surrogatmödraskap togs.
–Jag var överlycklig över att för första gången i mitt liv vara gravid, men efter två veckor började jag blöda och mitt första missfall var ett faktum, berättar Charlotte.
Efter flera IVF-försök med både egna och donerade ägg insåg paret att Charlottes kropp inte skulle klara av att bära barnet. Deras nästa steg blev en surrogatprocess utomlands, där de matchades med en kvinna som bar deras tvillingar Ingrid och Alfred. Att få träffa barnen blev ett oförglömligt ögonblick:
–Det var det största ögonblicket i våra liv när tvillingarna föddes. När vi fick barnen i våra armar var allting värt det och man känner en sådan otrolig tacksamhet! säger Charlotte.
Lisa – När endometrios inte stoppade drömmen om en utökad familj
För Lisa tog drömmen om barn en oväntad vändning. I 20-årsåldern fick hon diagnosen endometrios – en sjukdom som med tiden blev så svår att hennes livmoder till slut behövde opereras bort.
Lisa skulle inte kunna bära ett barn igen.
– Vi hade två kvinnor i vår närhet – en närstående och en vän – som erbjöd sig att bära vårt barn, men vi var tvungna att tacka nej. I Sverige finns inget lagligt skydd för parterna i ett surrogatarrangemang, berättar Lisa.
Paret valde därför att genomföra surrogatprocessen i ett land där surrogatmödraskap är reglerat i lag och där det finns ett tydligt juridiskt skydd och medicinskt stöd för alla inblandade.
Efter IVF-försök kom till slut det positiva beskedet de bara vågat hoppas på.
Våren 2020 föddes deras son Liam – så efterlängtad och älskad från första stund.
– Surrogatmödraskap är en känslomässig berg- och dalbana, men det är det bästa vi har gjort för vår familj, säger Lisa. Vägen dit var inte enkel, men i dag säger Lisa att varje steg på vägen var värt det.
Anneli och Navid – två barn blev verklighet via internationellt stöd
För Anneli, född utan livmoder, var tanken på att få egna barn länge ouppnåelig. När hon träffade Navid bestämde de sig för att utforska surrogatmödraskap, trots att närstående erbjöd sig att hjälpa.
– Det är en känslomässig resa att befinna sig i en surrogatprocess. Jag har fått jobba mycket med mitt kontrollbehov, säger Anneli.
Paret valde att anlita en internationell samarbetspartner för att få trygghet genom hela processen. Dagen då dottern Cleo kom till dem är något de aldrig glömmer. Idag beskriver de livet med två barn både kaotiskt och fullt av glädje. Anneli och Navid fick även sitt andra barn med hjälp av surrogatmödraskap.
–Det är helt enkelt det bästa vi gjort, säger Anneli.
Ett omdebatterat alternativ
I Sverige finns i dag ingen laglig väg för surrogatmödraskap inom vården, och lagstiftningen kring utländska arrangemang är komplex och delvis oreglerad. Par som väljer surrogatmödraskap utomlands måste ofta hantera juridiska frågor kring föräldraskap när barnet kommer hem. Debatten om hur dessa familjeformer ska regleras i Sverige fortsätter på politisk nivå, med både etiska och juridiska dimensioner som diskuteras bland politiker och i familjerättsutredningar.
För familjerna ovan blev surrogatmödraskap en väg att gå. En väg kantad av hopp, hinder och ovärderliga möten. Deras berättelser ger ansikte åt en fråga som berör allt fler människor i Sverige och världen.
