Tre tjejer. Tre livsöden. Alla med samma diagnos – Diabetes typ 1. Ur deras livserfarenhet föddes en längtan att sprida kunskap, skänka hopp och inspirera andra. Detta är deras vardag med en sjukdom som påverkar varje steg. Det här är Tre liv med Diabetes.
Diabetes får anpassa sig efter våra liv, inte tvärtom. Vi lever helt vanliga liv, men vi måste ligga steget före sjukdomen, säger de tre i mun på varandra.
Filippa och Sandras liv fördes samman på ett diabetesläger. Kort därefter kom även Felicia med i gemenskapen. De lever med sjukdomen Diabetes typ 1 – olika länge och på olika sätt. Deras vänskap, vardag och tankar kring diabetes har mynnat ut i podcasten
Tre liv med Diabetes.
Diagnos Diabetes typ 1
Felicia och Filippa Jartén är syskon. Felicia är äldst och har haft sjukdomen sedan tre års ålder. Hon får diagnosen samma år som Filippa föds. Föräldrarna hade dålig kunskap om sjukdomen som inte finns i familjen. Det var en stor sorg att dottern fick diagnosen. När Filippa började må dåligt, bara ett år gammal kunde föräldrarna snabbt lägga ihop ett och ett.
Systrarna fick snabbt lära sig hur diabetes fungerar – ett stort ansvar redan från tidig ålder. De började först bearbeta sin diabetes i tonåren och vad det faktiskt innebär att ständigt tänka på blodsockret. Sandra var åtta år när hon fick Diabetes typ 1. Hon har vaga minnen från sjukhuset. Tonårstiden var tuff för henne och hon hade svårt att acceptera sin diabetes.
Tonår och skam
– Det enda jag ville var att passa in. Jag ville vara som alla andra. Vilket ledde till att jag struntade i att ta insulin. I långa perioder låg jag skyhögt i mitt blodsocker, säger Sandra. Hon skämdes över sjukdomen. Felicia berättar att även för henne så kom diabetes i andra hand under tonåren. Hon tänkte att hon var odödlig. Att hennes höga värden skulle kunna påverka henne längre fram i livet skänkte hon inte en tanke. Filippa hade inga problem med att visa sin diabetes och lära sina kompisar vad den innebär. Samtidigt fanns ångesten ständigt närvarande kring komplikationerna som sjukdomen har på till exempel ögon, hjärta och kärl.
De är alla rörande överens om att diabetes gett dem ett kontrollbehov. Det blev extra tydligt under tonåren. I allt från planerandet kring festande, aldrig bli för full och att alltid packa väskan med insulin och blodsockermätare. Men de lät inte diabetes stoppa studier i USA och backpacking. I stället fann de sätt att ta med sig insulinet i kylväska. Felicia berättar även om sin graviditet och förlossning, något som i väldigt hög grad påverkades av diabetes typ 1.
Hjälp och stöd till andra med diabetes
Det som tjejerna återkommer till är att de inte låter diabetes styra livet, samtidigt som den måste styra livet. Målet är att hålla sjukdomen i schack och vara så lycklig och frisk som möjligt.
Framför allt vill de medverka till att fler känner att det finns andra därute som kämpar och som lever helt normala liv med träning, graviditet, barnafödslar och karriärer. De menar att de använder sig av diabetes och ser den som positiv. Sjukdomen har gjort dem bra på att organisera, prioritera och ta ansvar. Den synen hoppas de att fler diabetiker ska dela med dem.