Leukemi är ett samlingsnamn för flera olika blod-cancersjukdomar. En av de mer ovanliga varianterna är kronisk myeloisk leukemi (KML), där sjukdomen utvecklas långsamt men som oftast kräver livslång behandling. Viola Andersson fick sin diagnos 2015, och berättar här om resan från det chockartade beskedet till vardagen idag, där tröttheten blivit en ständig följeslagare.
Jag trodde jag hade dålig kondition. Jag blev andfådd bara av att gå i trappor, men tänkte att det berodde på mycket jobb och pendling. Att det i själva verket var leukemi fanns inte i min tankevärld, berättar Viola.
Beskedet kom oväntat under ett rutinbesök på reumatologen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Blodprover visade skyhöga vita blodkroppar och efter flera omtagningar stod det klart att något var allvarligt fel.
– Jag gick dit för en vanlig kontroll och gick hem med en cancerdiagnos. Chocken var total. Världen stannade upp. Man tänker direkt att man inte ska få följa barn och barnbarn vidare i livet.
Viola var 61 år när hon fick diagnosen. En ålder då många för första gången möter cancerbeskedet. Redan samma dag kopplades hon över till hematologen, men helgen mellan det första beskedet och den definitiva diagnosen beskriver hon som en av de svåraste i sitt liv.
– Att vänta från fredag till måndag var fruktansvärt. Det enda man tänker är: hur länge kommer jag att leva?
Att leva med KML
Trots den dramatiska starten har Viola haft en relativt god vårdkontakt genom åren. Hon har testat fem olika mediciner och står idag på den senaste behandlingen. Den fungerar bra mot sjukdomen, men vissa biverkningarna finns kvar.
– Det som aldrig försvinner är tröttheten. Den får man leva med. Men jämfört med tidigare mediciner är den här behandlingen väldigt bra. Jag känner ändå att jag har haft tur trots att livet har förändrats i grunden. Planerna på att fortsätta jobba som lärare längre än till 65 gick inte. Orken räckte inte till. Även drömmen om att skaffa hund fick läggas på hyllan.
– Man får acceptera att allt inte blir som man tänkt sig. Det gäller att ta det stöd som finns och hitta andra vägar. Att gå med i blodcancerföreningen har betytt mycket för mig, där får man träffa andra i samma situation. Då kan man också engagera sig och göra gott för andra om man vill och orkar.
Hon vill också att fler ska förstå hur det faktiskt är att leva med en blodcancersjukdom som inte syns utanpå. Den styr ju hela ens liv.
– Många tror att leukemi alltid är en akut och dödlig sjukdom, men det finns olika varianter. Med KML kan man oftast leva normalt länge, men det krävs ändå en pågående behandling som påverkar kroppen varje dag. Man tar starka mediciner hela tiden och det sliter på både kroppen och hjärnan.
Trots sjukdomen försöker Viola se livet med tacksamhet. Hennes bror gick bort i leukemi redan som 16-åring, långt innan dagens behandlingar fanns.
– Då tänker jag: vad bra jag ändå har det. Att jag kan ta mina mediciner och fortsätta leva ett tag till även om det är ett annat liv än vad jag hade önskat.
