Hem » Barnhälsa » Ett hem hemifrån
Barnhälsa

Ett hem hemifrån

Bildkälla: Shutterstock

Arnar och Sigrún Arnarsson från Island väntade sitt andra barn. I oktober 2019 var Sigrún i tolfte veckan när sjuksköterskan utbrast under ultraljudet – ni vet att ni väntar tvillingar va? Det här är deras historia om rädsla och oro till att hitta ett andra hem.

Att få tvillingar är en sak men att få tvillingar där en av pojkarna som låg i magen föds med en allvarlig hjärtdefekt är en annan. Att sedan lägga till ett Corona-virus, att behöva söka vård i ett annat land och lämna en tvåårig storasyster hemma för gud vet hur länge, ja detta var för mycket att hantera.

Arnar och Sigrun med söner

Arnar och Sigrún Arnarsson med söner

Foto: Privat

Vi flög tillsammans med ett läkarteam från Island till Lund. Det kändes nervöst och vi ville så fort som möjligt till sjukhusavdelningen för att vara med vår son. Det kanske är konstigt att vi båda upplevde det som svårast att sära på familjen, att inte få kunna vara tillsammans i den nya situationen. Dagarna på sjukhus efter våra pojkars födsel lärde oss, trots rädsla och osäkerhet, att kunna lita på att alla människor där skulle ta hand om oss.

Vi blev väl omhändertagna så fort vi kom till Ronald McDonald Hus. Vi blev visade allt vi behövde och kände trygghet med en gång som gjorde det möjligt för oss att slappna av. Alla våra särskilda behov som extrasäng, bärsele och bröstpump löstes direkt.

Det känns som Huset är en blandning av hotell och ett hem. Ett hem hemifrån skulle man kunna säga. Vi har vår egen kyl och möjlighet att laga mat tillsammans som en familj. Vi är dessutom bara några sekunder ifrån vårt sjuka barn och kan se honom när vi ville. Den barnvänliga miljön gör oss lugna i att också kunna få hit vår dotter när detta så småningom blir möjligt. Det är också fint att veta att nästa gång vi behöver kan vi få bo i Huset hela familjen från start. Konceptet att hålla ihop familjen ger oss verkligen värme i en tuff tid.

En av de finaste sakerna med Huset är att få uppleva mångfald, träffa fantastiska människor i vår närhet och att alla vill det bästa för vårt barn.

Nästa artikel
Hem » Barnhälsa » Ett hem hemifrån
Sponsrad

Tidigt stöd i form av cochleaimplantat är avgörande för hörselnedsattas språkutveckling

För barn som föds med måttlig-grav hörselnedsättning är det avgörande för den framtida språkutvecklingen att så tidigt som möjligt få tillgång till cochleaimplantat. Flera oberoende studier visar att tidig intervention med cochleaimplantat resulterar i bättre uttal och ökad talspråksförståelse.

Cochleaimplantat är vanligt bland barn som är födda döva eller som har drabbats av måttlig-grav hörselnedsättning tidigt i livet. Cochleaimplantat består dels av en yttre ljudprocessor som tar emot och överför ljudsignaler och dels ett inopererat implantat med elektrod som förs in i hörselsnäckan. Elektroden direktstimulerar hörselnerven som i sin tur sänder signalerna vidare till hjärnan där tolkning av ljud sker, vilket bidrar till att barn som tidigare varit döva får tillgång till hörsel via elektronisk väg.

− Cochleaimplantatet förmedlar ljud från barnens omgivning till hjärnan, som i sin tur analyserar och tolkar ljuden i hörsel- och språkcentra, säger Ulrika Löfkvist, logoped och forskningskoordinator på sektionen för hörselnedsättning på Karolinska Institutet samt universitetslektor på Institutionen för Folkhälsa och vårdvetenskap, Uppsala Universitet/Region Uppsala.

Med-el Ulrika

Ulrika Löfkvist

Universitetslektor, Institutionen för Folkhälsa & vårdvetenskap, Uppsala Universitet/Region Uppsala.

Foto: Shane Colvin  

Ju tidigare desto bättre

När ett dövt barn är utan hörselhjälpmedel och därmed inte kan ta till sig hörselintryck utvecklas det som kallas för auditiv deprivation, vilket innebär att hjärnan börjar omorganisera sig och fokusera mer på att tolka andra sinnesintryck i stället för auditiva signaler. Ju äldre barnet är när hen får sitt första cochleaimplantat, desto svårare är det för hjärnan att ställa om och omorganisera sig och åter börja tolka hörselintryck. Det beror på att hjärnan är som mest plastisk och omformbar de första åren i livet, och framförallt det första levnadsåret.

Forskning har visat att om man opererar in cochleaimplantat innan barnet är omkring 9 månader så förkortas tiden med auditiv deprivation och hjärnan kan dra nytta av naturlig neoroplasticitet, vilket förbättrar barns möjlighet att utveckla tal och språk mer i synkroni med sin kronologiska ålder.

– Av studier framgår att barn med hörselnedsättning som opererats före nio månaders ålder har en mer adekvat tidig språkutveckling än barn som opererats efter arton månaders ålder, säger Ulrika Löfkvist, som nu forskar om de longitudinella effekterna av operationsålder, bland annat gällande ordkunskap och kognitiva färdigheter hos tonåringar som började använda cochleaimplantat tidigt i livet och i jämförelse med kontrollgrupp som har typisk hörsel.

Nästa artikel