Hem » Barn och unga » Var med och bekämpa våldet i de svenska hemmen
Barn och unga

Var med och bekämpa våldet i de svenska hemmen

Varje år dödas tre barn av någon närstående. Det är dags att samhället tar ett större ansvar menar Nina Rung. Foto: Rawpixel
avatar

Nina Rung

Kriminolog, föreläsare, debattör och medgrundare till initiativet Huskurage

Foto: Hanna Hedin

Fler behöver agera om de är oroliga att ett barn utsätts för eller behöver bevittna våld i hemmet. Att inte göra något är ett stort svek som kan få livslånga konsekvenser för de barn som utsätts.

Det var för fyra år sedan som Nina Rung och hennes partner Peter Svensson startade organisationen Huskurage. Efter att ha arbetat med att utreda grovt våld i nära relation inom polisen under flera år kände hon frustration över att så få agerade vid oro för att grannar utsattes för våld. Uppskattningsvis så lever minst var tionde barn med våld i hemmet.

Olika symptom

Varje år dödas tre barn av någon närstående. Det är dags att samhället tar ett större ansvar menar Nina Rung.

– Konsekvenserna för de barn som behöver uppleva våld är förödande och leder ofta till livslånga problem. Symptomen kan visa sig på olika sätt och ta sig olika uttryck och handla om allt från ångest till koncentrationssvårigheter och sämre minne, förklarar Nina Rung. Det händer alltför ofta att barn misstas för att ha någon form av diagnos som de sedan medicineras för.

– I de här fallen behandlar man felaktigt misstänkta symptom istället för att ta reda på hur barnet mår och den verkliga orsaken till att barnet beter sig på ett visst sätt.

Vuxna som finns i barnens närhet måste vara uppmärksamma på symptom och orossignaler, ta dem på allvar och se till att barnet ifråga får adekvat hjälp.

– Det är ett stigmatiserat ämne vilket barn också snabbt lär sig. Små barn berättar i större utsträckning vilket gör att det är lättare att upptäcka om de far illa. Men lite större barn pratar ogärna om sina upplevelser och är ofta bra på att dölja problemen av skam och för att skydda familjen.

Förälder skäller på barn
Vad som sker bakom stängda dörrar är lättare att få höra om från små barn som ännu inte börjat påverkas av normer som att man bör skydda sin familj. Foto: Rawpixel

Dra dig inte för att agera

Nina Rung förklarar att det är många som inte agerar för att de inte vill lägga sig i andras angelägenheter och av rädsla för att ha fel. Det finns också en rädsla att anklaga någon oskyldigt. Ytterligare finns det en oro att själv råka illa ut om man lägger näsan i blöt. Faktum är dock att de som utsätter sina nära för våld i hemmet oerhört sällan är våldsamma mot andra.

– Om man hör något bör man alltid ringa på dörren. Tycker man att det är obehagligt kan man gå efter man gjort det. Ett annat tips är att man är fler grannar som ringer på. Ring alltid polisen om det är akut eller hotfullt och kontakta socialtjänsten vid oro för att barn far illa. Var inte rädd för vad ett agerande kan innebära. Vänd på det och frågan dig istället vad som sker om du INTE agerar.

Märkta för livet

Forskning visar att de barn som utsätts för upplevelser av våld i större utsträckning drabbas av psykisk likväl som fysisk ohälsa även senare i livet. Det kan visa sig i form av värk i kroppen, depression, missbruk av alkohol och förhöjda stressnivåer. De löper också tre gånger större risk för att drabbas av hjärtinfarkt. Antalet sjukskrivningar bland denna grupp är också större än snittet.

Vuxenvärlden måste ta ansvar

– Skrämmande nog uppmärksammas inte problemen i tillräckligt stor utsträckning och samhället gör inte särskilt mycket för att hjälpa de här barnen. Vi måste ta tillvara barns rättigheter. Inga barn ska behöva uppleva våld på något vis, det bryter dessutom mot barnkonventionen som Sverige ju ska anta som lag 2020.

Barn måste också känna till sina rättigheter och ansvaret för både information om att erbjuda barn stöd och ett tryggt hem vilar på oss vuxna.

– Upplever du oro för att någon far illa är det din skyldighet som medmänniska att göra något. Sträck ut en hand, larma och gör skillnad. Det handlar om att rädda liv.

Nästa artikel