Home » Barn och unga » Bris generalsekreterare: Hur har barn det?
Barn och unga

Bris generalsekreterare: Hur har barn det?

Bris barn
Bris barn
Alla barn har inte en trygg famn att krypa upp i för tröst. Foto: Unsplash

En av de vanligaste frågor jag stöter på när jag är ute och föreläser eller träffar föräldrar, politiker och olika yrkesprofessioner är frågan ”hur har barn det?”. Det är kanske inte så konstigt eftersom Bris har tusentals samtal över telefon, chatt och mejl med barn varje år. Sedan 1980 när Bris stödtelefon för barn öppnade har vi just lyssnat, och utifrån vad de berättat arbetat för att göra samhället bättre för barn.

Att faktiskt lyssna

En viktig aspekt i vårt arbete är att faktiskt lyssna på vad barnen berättar och att inte utgå från våra egna föreställningar om hur de har det. Det gör att vi dels kan hjälpa det enskilda barnet bättre och att vi också genom de många samtalen kan försöka förstå barns situation på en samhällsnivå.

Det är samtal om ångest som förlamar och skrämmer. Om att vilja skada sig själv eller att inte orka leva längre.

Så vad kan vi svara på frågan om hur barn i Sverige har det? Det ligger i sakens natur att vi får höra om barns svårigheter, eftersom det är barn som söker stöd som hör av sig till Bris. Samtidigt är det över 26 000 samtal per år vilket ger oss en indikation på vad många barn ändå upplever som svårt att hantera på egen hand. I Bris senaste årsrapport lyfter vi upp de tio vanligaste ämnen som barn söker stöd för hos våra kuratorer och har tittat på hur det har sett ut de senaste tre åren.

Den psykiska ohälsan blir allt allvarligare

Det mest förekommande ämnet i barns samtal till oss är psykisk ohälsa. Det har sedan länge varit det vanligaste ämnet när barn kontaktar Bris och trenden vi ser här är tydlig; allvarsgraden i samtalen ökar. Ämnet är brett och rymmer allt från nedstämdhet, oro till självskador. Det är samtal om ångest som förlamar och skrämmer. Om att vilja skada sig själv eller att inte orka leva längre.

De senaste tre åren har samtal om självmordstankar ökat med 66 procent, självdestruktivitet med 64 procent och ätstörning med 47 procent. Att den psykiska ohälsan är utbredd syns i forskningen, som även visar att Sverige utmärker sig i negativ bemärkelse i jämförelse med andra länder.

Den psykiska ohälsan ökar lavinartat bland unga, och samtalen till Bris är allvarligare än någonsin. Foto: Unsplash

En hjälplös och ensam känsla

En röd tråd i samtalen är svårigheterna att få hjälp. Barn berättar att de lämnas ensamma med sitt mående och att samhällets stöd inte är tillgängligt. Det är uppenbart att det krävs stärkta tidiga insatser till barn i särskilt utsatta situationer. Det krävs även ett mer lättillgängligt och välfungerande stöd för familjer som behöver det. Samtidigt behövs akuta insatser för barn som mår dåligt här och nu, och som i dagsläget berättar att de bollas runt mellan aktörer eller fastnar i vårdköer.

Skolan är avgörande

Här finns också en koppling till skolans viktiga roll för barns hälsa och välmående. Goda skolprestationer minskar risken för framtida psykisk ohälsa. Skolan är den arena där barn lever en stor del av sina liv och det påverkar dem på många sätt. Samtalen som handlar om skolan har de senaste tre åren ökat med 25 procent.

Det är uppenbart att skolan behöver stärkta resurser för att satsa på trygghetsarbetet.

Barns oro kring skolan tilltar och många barn tampas med stress och prestationskrav kopplade till skolan – även under loven – vilket är nytt och visar att de har svårt att släppa stressen. Det handlar också om att vara utsatt och otrygg i skolan. Samtal om mobbning har ökat kraftigt och den trenden ser vi även i andra studier. Det är uppenbart att skolan behöver stärkta resurser för att satsa på trygghetsarbetet. 

Magnus Jägerskog, Bris
Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris. Foto: Fredrik Hjerling

Bris samtal räcker inte till

I skolan behöver man fånga upp barn som mår dåligt och kunna erbjuda stöd, men samtalen om elevhälsans brister har nästan fördubblats. Det handlar om kuratorer eller skolsköterskor som är fullbokade eller bara är på skolan en dag i veckan. Om att det känns utelämnande att gå dit mitt i elevtäta korridorer vilket gör att en del aldrig vågar sig dit, till att inget händer efter ett första samtal. Elevhälsan upplevs sakna kontinuitet vilket gör att barn inte får det stöd de önskar och behöver.

I många avseenden är Sverige ett mycket bra land för barn att växa upp i. Men inte för alla – och inte alltid. För även om mycket är bra finns det områden där samhället brister. Det finns konsekvensen när enskilda vuxna och politiker misslyckas är att barn drabbas.

Den 1 januari 2020 blir barnkonvention svensk lag. Det förpliktigar. Och samhället har nu möjlighet att mobilisera och rusta upp innan lagen träder i kraft. För barns mänskliga rättigheter är inte bara ord på papper. Och det är skillnad på att ha rätt och att få rätt.

Next article