Forskning har visat att hos de som drabbas av utmattningsdiagnoser krymper viss del av frontalhjärnbarken och hippocampus, som bland annat rymmer vårt minne och förmåga till planering och organisation.
Skadan kan repareras om hjärnan tillåts självläka under ett par års tid.
– Det finns mycket kunskap om stressrelaterad psykisk ohälsa, men det var först på 2000-talet som det kom en diagnos för sjukdomen. Anledningen är troligen den nästan epidemiska spridningen nu, speciellt i kvinnodominerade yrken , konstaterar Lena Flyckt, docent i psykiatri vid Karolinska Institutet.
Låt hjärnan självläka
Det finns ingen egentlig medicinsk bot för tillståndet, utan det bästa är att tillåta hjärnan att sätta igång med sin självläkande process. Många som drabbas kan dock även få en utmattningsdepression som kan behöva behandling med SSRI-preparat.
– Svenska forskare har följt upp patienter som drabbats av diagnosen och funnit att om den självläkande processen blir optimal kan hjärnbarken och hippocampus återfå sitt tidigare omfång och patienten kan återfå väsentliga funktioner. Men det är en mycket långsam process, man måste räkna med minst ett par år.
Negligera inte varningssignalerna
Lena Flyckt konstaterar att det främst är två personlighetstyper som drabbas. Dels de som redan från början kan ha vissa svårigheter och som utsätts för ökade krav. Och dels de som är mycket duktiga, eliten, som har höga prestationskrav på sig själva och som tenderar att negligera varningssignalerna.
– Det man bör uppmärksamma är om man börjar sova mindre och mindre, slutar träffa vänner och upphör med sina fritidssysselsättningar för att klara arbetssituationen. Då är man helt klart i farozonen, sedan finns även mer fysiska varningssignaler som uttröttbarhet, huvudvärk och sömnlöshet som kvarstår över helger och semestrar.
Vi måste vidga våra vyer
Kombinationen av att ha alltför litet utrymme för att bestämma över sin egen tid och ständigt ökande krav, som ofta förekommer inom offentlig sektor, skapar en negativ arbetsmiljö där psykisk ohälsa lätt kan uppstå.
– I Sverige har vi heller inte en beredskap i arbetslivet att ta emot personer som inte presterar på topp, som i exempelvis Norge. Hos oss får ingen gynnas på andras bekostnad och det finns alltför låg förståelse för att vissa kan behöva ta det lite lugnare en period. Det skulle vi behöva ändra på som en del i arbetet mot psykisk ohälsa, avslutar Lena Flyckt.