Till skillnad mot hjärtkärlsjukdom och diabetes upplevs psykisk ohälsa som laddat för både den drabbade och för närstående.
Ett stigma som kan leda till att individen inte söker vård eller helst vill att det ska stå något annat på sjukintyget. Det omfattar även anhöriga vilket nu nått den svenska film och mediavärlden. Psykiatrifonden arbetar med att bryta stigmat och stimulera till forskning om psykisk ohälsa.
Utanförskap och skam
En uppskattning är att 30-40 procent av alla sjukskrivningar beror på en psykisk sjukdom. Trots det tilldelas bara sju till åtta procent av hälso- och sjukvårdsbudgeten till gruppen med psykiska hälsoproblem. Vad man vet är att de med svår psykisk sjukdom lever i snitt 15 år kortare tid än övriga befolkningen.
”Det är inte konstigt att den gruppen nedvärderar sig själva”
En svensk studie visar att mer än 20 procent vill varken bo nära eller vara arbetskollega till en person med mental ohälsa. Det är inte konstigt att den gruppen nedvärderar sig själva och ofta upplever skam. Det är heller inte ovanligt att individen inte söker vård och om den söker får den inte relevant vård, vilket ofta leder till utanförskap. Detta stigma omfattar även anhöriga och leder inte sällan till ett medberoende samt att man även som anhörig drar sig för att söka hjälp.
Fördomspriset
Under Mental Health Evening i oktober 2017 som arrangerandes av Psykiatrifonden tillsammans med 1.6/2.6 klubben och Ica Kuriren delade vi ut Fördomspriset till skaparna av Djävulsdansen. Det är en serie TV program om medberoende där programledarna Sanna Lundell och Ann Söderlund skildrar människor vars närstående har psykisk ohälsa. Jag hoppas att SVT lägger upp dessa fina program på SVT Play snart igen, de ger en unik förståelse av vad det innebär att leva nära en person med psykisk sjukdom.
Kungen av Atlantis
Suzanne Osten gjorde nyligen film av ett delvis självupplevt medberoende i filmen Flickan, mamman och demonerna. Det är en stark och berörande film som bland annat fick en guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll. Ett liknande tema dyker upp i filmen Kungen av Atlantis som har planerad premiär i sommar. I helgen såg jag den ännu oklippta versionen av denna film.
”Temat är den kärleksfulla relationen mellan en ung man och hans far”
Temat är den kärleksfulla relationen mellan en ung man och hans far som har diagnosen schizofreni. Simon Settergren har skrivit manus, producerat och gör en fantastisk roll som sonen Samuel. Det är en dramatisering av hans egen uppväxt. Pappan spelas av Philip Zandén som jag upplever gör sitt livs roll. Äntligen en feel-good film om psykisk ohälsa!
Stora kunskapsframgångar
Dessa tre exempel är ett tecken i tiden. Porträttering av medberoende på TV och på bio leder till en normalisering. Ett fenomen som gynnar hela gruppen är att fler kända personer är öppna med sin sjukdom och att rollkaraktärer i filmer har fått ett psykiskt handikapp. Det har en normaliserande effekt och ökar acceptansen.
”Den sårbarhet man har överförs till något positivt.”
En intressant koppling är att den känslighet som kan leda till en psykisk sjukdom också kan vara kopplat till innovativt ledarskap, kreativitet och konstnärskap. Den sårbarhet man har överförs till något positivt. Några av våra stora scenartister har varit öppna med detta. Läs Mikael Persbrandts memoarer: Så som jag minns det eller Viktor Frisks bok: Min superkraft: så har jag lärt mig älska min struliga adhd. Jag hoppas det kommer fler exempel även utanför media-kulturen.
Arbetar för attitydförändring
Psykiatrifonden är en ideell skattebefriad fond som arbetar för att få till en attitydförändring och häva stigmat som förknippas med psykisk sjukdom. I arbetet ligger bland annat att samla in mer pengar till forskning och berätta om de framsteg som sker inom området. Vi söker stöd för att sjukdomarna ska betraktas som vilken annan sjukdom som helst av kronisk karaktär, som en folksjukdom. Precis som i de verklighetsbaserade filmerna och böckerna ovan så finner vi med stor sannolikhet även psykisk ohälsa bland ledande personer inom näringslivet och politiken.
”Tystnad och stigma är en orsak till att färre bidrar till forskningen.”
Jag tror det är dags även för denna grupp att visa öppenhet och tala om en depression på samma sätt som man talar om diabetes eller reumatism. När Norges statsminister Kjell Magne Bondevik talade om sin depression i slutet av 90-talet visade det sig ha en stor effekt på befolkningens syn på psykisk ohälsa. Inom psykiatrifonden tror vi att tystnad och stigma är en orsak till att färre bidrar till forskningen. Vi vet att bidrag från organisationer och privata donationer till forskning om cancer och hjärt-och kärlsjukdomar har gett stora kunskapsframgångar och vi vill se samma sak hända när det gäller psykisk ohälsa.