Det är oroliga tider. De senaste åren har mycket hänt i omvärlden med pandemi, krig, klimatkris och ekonomisk oro. I den nationella stödlinjen för barn har samtalen om psykisk ohälsa ökat under flera år och allt fler barn pratar om att samhällets stödinsatser brister.
Bris släppte nyligen sin årsrapport som beskriver samtalen till den nationella stödlinjen för barn. 2022 hade Bris fler än 44 000 stödjande samtal med barn, fler samtal än något annat år. Den vanligaste orsaken till att barn kontaktade Bris var, precis som tidigare år, psykisk ohälsa och allvarlighetsgraden i samtalen har fortsatt öka. Under 2022 ökade framför allt samtal som handlar om ätstörningar, ångest och självdestruktivitet, och mer än vart tionde samtal handlade om självmord.
Varför ökar samtalen till BRIS?
Det är svårt att ge ett entydigt svar på varför samtalen om allvarlig psykisk ohälsa ökar, men en förändring Bris noterat under de senaste åren handlar om hur barn pratar om sitt psykiska mående och vilka ord de använder. Bland annat har Bris kunnat se en utveckling i hur barn förhållit sig till begreppet som ångest för att beskriva sitt mående, hur de till viss mån diagnostiserar sig själva och att självdestruktivitet som var något som hölls hemligt numera är något som barn nu känner till och kan prata om. Barn har helt enkelt begrepp och ord för hur de mår och vad de gör.
Generalsekreterare BRIS
Foto: Fredrik Hjerling
Barn kan sätta ord på sina känslor
Att barn kontaktar Bris eller andra stödinsatser är en positiv sak. Det är bra att barn kan sätta ord på sina känslor och att de ber om hjälp med det som är svårt. Men när barn söker hjälp måste de också kunna få det på sina egna villkor. Under 2022 har antalet kontakter till Bris som handlar om samhällets offentliga stödinstanser såsom BUP, socialtjänsten och elevhälsan ökat markant. En del av samtalen handlar om brister i bemötandet, att barnet inte känner sig delaktig i processer som faktiskt handlar om barnet själv, och att inte uppleva att man fått hjälp.
Hur löser vi problemen?
Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem och det måste ske förändringar på flera olika områden för att komma åt problemet. Samhället måste struktureras på ett sätt som främjar god psykisk hälsa, där varje barn med behov har tillgång till stöd och hjälp, och rätt till goda livsförutsättningar. De barn som lider av psykisk ohälsa måste få tillgång till vård och göras delaktiga i sina egna vårdprocesser. Dessutom måste hälso- och sjukvården ges resurser och förutsättningar för att arbeta förebyggande. Vården måste bli god och likvärdig över hela landet. Varje barn har rätt att må så bra som de kan – oavsett var de bor.