Vi vet väldigt lite om hur barn utvecklas i familjeformer som bryter mot den rådande normen. Jag tänker främst på familjeformer utöver sammanboende “mamma, pappa, barn”. Ensamstående eller skilda föräldrar, två föräldrar i olika boenden, eller samkönade föräldrar, säger Elia Psouni, docent i psykologi som leder det omfattande projektet. Samtidigt påverkar massor med individuella faktorer hur vi mår och utvecklas, och detta analyserar vi också.
Det finns många starka åsikter i samhället om icke normativa familjeformer som inte nödvändigtvis grundar sig i vetenskap utan i tyckande och politik, menar Elia Psouni.
– Detta kan inte bara skada icke-normativa familjer utan också leda till att rekommendationer och beslut som avser barnens bästa inte baseras på vetenskaplig evidens. Vi vet exempelvis alltför lite om hur växelvis boende påverkar de allra yngsta barnen. Forskningen är tyvärr bristfällig, begränsad och inte konklusiv.
Projektet belyser även hur spädbarns anknytning utvecklas när flera vuxna delar lika på omsorgen om barnet, säger Elia Psouni.
– Vi studerar därför också introduktionen till förskolan, som har stor betydelse i detta sammanhang. “Inskolningen”, som är grunden för relationerna mellan förskolepersonalen och förskolebarnen, påverkar barnens utveckling, men även familjen på olika sätt.
Alla sorts familjer behövs för studien, understryker Elia Psouni och betonar att det är viktigt att föräldrar “utan livmoder” också deltar.
– Generellt ignoreras pappor i forskningen. Vi vill bidra att korrigera detta. Också för att Sverige är unikt när det kommer till jämställdhet i föräldraskapet. Vi är engagerade tillsammans i våra barn men vad detta innebär i vardagen är dessvärre inte särskilt väl studerat.
Hur föräldrar förhandlar kring föräldraskapet är en viktig aspekt för familjens väl-befinnande.