Undersköterskor och vårdbiträden inom äldreomsorgen vittnar om hög arbetsbelastning, ständig stress och tidspress på grund av underbemanning. Något som har skapat en massflykt från yrket – vilket i sin tur skapar utmaningar för de som väljer att stanna kvar.
Det finns ett stort behov av personal inom äldreomsorgen, säger Malin Ragnegård, förbundsordförande på Kommunal. Bemanningskrisen växer för varje dag som går. Hon berättar att de inte finns någon lösning i sikte, varken kortsiktig eller långsiktig. Samtidigt betonar hon att många undersjuksköterskor fortfarande gillar sina jobb – men att man helt enkelt inte orkar längre.
– Det finns en kronisk underbemanning i äldreomsorgen. Det finns inga marginaler vilket gör att så fort någon exempelvis är sjuk faller allt som ett korthus, det blir kaos, säger hon.
Det är svårt att få tag på både vikarier och kompetens, fortsätter hon, och menar att beslutsfattarna inte har tagit branschens larm på allvar. Trots att man fick mycket medhåll under pandemin, när bristerna blottades, har ingenting hänt. Löftena som gavs har inte införlivats.
– Det var sorgligt att det krävdes en dödlig pandemi för att folks skulle förstå. Helt plötsligt höll alla med om det vi har sagt i flera år. Men man står fortfarande handfallen och säger i princip att underbemanningen är här för att stanna, något som är oroande, för det hotar hela välfärdssystemet.
Underbemanning i äldreomsorgen grundproblemet
IVO, inspektionen för vård och omsorg, genomförde under pandemin tillsyner av landets äldreboenden, främst sådana klassade som särskilda boenden för äldre. Tillsynen resulterade i att ingen av de 283 kommuner som blev granskade uppfyllde de grundläggande kraven för för omsorg.
Avsaknad av förbättringsåtgärder
Många undersköterskor och vårdbiträden vittnar om minutstyrning, ohållbar schemaläggning, konstant stress och uppdelad semester på grund av personalbrist. Flera har valt att säga upp sig för att istället arbeta på timme eller helt enkelt valt ett annat yrke.
– Snittet för sjukskrivningar är högre inom äldreomsorgen än andra delar av vården. Det är frustrerande med en arbetsgivare som inte gör något åt det. I stället för att göra konkreta förbättringar fortsätter bara försämringen.
Det finns ingen ambition att förbättra arbetsvillkoren för alla som jobbar inom äldreomsorgen, menar Malin, och lyfter fram just avsaknaden av förbättringsåtgärder trots påtalade brister under många år.
– Det är underprioriterat, underfinansierat och underbemannat, säger hon och fortsätter:
– Det grundläggande är att man behöver uppgradera äldreomsorgen som bransch. Det är ett viktigt, ansvarsfullt och bra jobb. Det är inte något enkelt jobb som vem som helst klarar av, utan det krävs kvalificerad personal.
Kräver ansvarstagande
För att upprätthålla omsorgen av äldre långsiktigt vill kommunal se att både ansvariga beslutsfattare och att arbetsgivare tar ett större ansvar. De vill bland annat se höjd bemanning genom att erbjuda tillsvidareanställningar och att minutschemat försvinner.
Samtidigt måste man involvera den anställde mer i verksamheten, och få större kontroll över sin egna vardag. Yrket är värt att satsa på, menar Malin, och lyfter fram branschens betydelse för samhället.
– Man behöver fundera på vad det är för arbetsvillkor, löner och arbetsmiljö i dagsläget. De som fortfarande är kvar i verksamheten mår inte bra, och tillslut blir det de äldre som får lida för det.