Jag hade inte tänkt skriva något om pandemin och covid-19. Men i dessa tider är det nog omöjligt. I synnerhet om man ska skriva om vård- och omsorg om äldre personer.
Det vi kan lära av covid -19 och få bekräftat är att det inte finns några enkla jobb i vård och omsorg om äldre personer. Hälso- och sjukvård och social omsorg är inte två separata delar av ”äldreomsorgen” utan en helhet. Det viktigaste är att äldreomsorgen är den verksamhet som står närmast de äldsta och mest utsatta personerna.
Covid-19 kommer så småningom vara över men vården och omsorgen om äldre personer kommer att finnas kvar. Det är ett område som alltid kommer att finnas så länge det finns människor. För det paradoxala är att det liv vi älskar och lever kommer att ta slut, för alla. Vid den tiden ska vården och omsorgen vara excellent.
Kvalitet uppstår i mötet
Det är en existentiell utmaning och som jag tror att vi är många som saknar ord för. Jag menar därför att en existentiell medvetenhet och kärna är nödvändig för utvecklingen av vården och omsorgen av äldre personer. Det vägleder oss i alla andra beslut. För kvalitet uppstår i mötet mellan den som tar emot vård, den som ger och den som är anhörig. Alla våra riktlinjer, policys, lagstiftning, pengar och teknik ska i det mötet bli till en verklighet.
Börja i den andra änden
När jag ledde den statliga utredningen om en nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen blev det väldigt påtagligt för mig hur svårt vi har att se det som fungerar. Jag ville därför börja i den andra änden – det är bra men hur kan det bli bättre? Kan vi göra mer av det? Vilken utgångspunkt ska vi ha för en förändring och varför ska vi göra det? Utifrån dessa frågor blev det tydligt att vi egentligen vet ganska lite men tycker mycket. Vi måste också, i synnerhet i statliga satsningar, göra ordentliga utvärderingar och låta oss ledas av dem.
Det handlar om livet och livet varar inte för evigt. Så emellan dessa givna punkter är det ett gemensamt ansvar att göra livet gott nog.
En fråga som blivit dagsaktuell och som också är kopplad till rädslan för demografiska utveckling med allt äldre personer, är välfärdsteknik. Uttryck som övervakningskameror, robotar och digitala lösningar får många att frukta en känslokall vård- och omsorg utan personliga möten. Ord är viktiga. Men om vi ställer oss frågan – på vilket sätt kan vi öka äldre personers möjlighet till självständighet och kommunikation? Ja, då kan den digitala utvecklingen blir vår tids rollator eller telefon, och inte en besparingsåtgärd.
Inga fler skandalrubriker
Det behövs händer i vården men det behövs också kompetens och enhetschefer som inte har för stora ansvarsområden. Vi behöver gå från skandalrubriker till äldrepolitik och det gör vi genom att inte bara fokusera på pengar, utan också på det som är kärnan. Det handlar om livet och livet varar inte för evigt. Så emellan dessa givna punkter är det ett gemensamt ansvar att göra livet gott nog.