När Nina Gustafsson drabbades av stroke var hon 35 år, gravid i vecka 25 och mitt i livet med familj och små barn. Det som först kändes som migrän visade sig vara blodproppar i hjärnan. Här berättar hon om dagen som förändrade allt – och vägen tillbaka.
Dagen började som vanligt. Nina var förkyld med feber och trodde först att huvudvärken var migrän – men smärtan var starkare.
– Det gjorde fruktansvärt ont bakom höger öga. Jag kände att jag skulle kräkas eller svimma.
När hon badat sina två söner, fyra och fem år, kunde hon inte längre stå. Hon lade sig på badrumsgolvet. Hennes sambo Alen förstod att något var fel och ringde ambulans.
– De bad mig lyfta vänster arm och ben. Jag tyckte att jag gjorde det, men inget hände.
Två proppar i hjärnan – och en kamp mot klockan
Röntgen visade två blodproppar och Nina fördes akut till Lund.
– En kunde lösas upp direkt, men den andra var mer komplicerad.
Efter en vecka återvände hon till Blekinge för rehabilitering.
– Det tog tid att förstå vad som hänt.
Graviditeten som tog all plats
Samtidigt var hon gravid och fokus låg på barnet.
– Jag tänkte inte på mig själv, bara på honom.
Den 3 juli 2025 föddes sonen Elis med planerat kejsarsnitt.
– När han kom ut frisk kunde jag äntligen slappna av.
Från rullstol till egna steg
Stroken förändrade allt. Nina blev förlamad i vänster sida och var först beroende av rullstol – men tog sig fram steg för steg.
– I mars satt jag i rullstol. I juli gick jag med krycka. I december gick jag själv.
Envisheten blev hennes drivkraft.
Drivkraften som burit henne framåt
Det svåraste har varit att acceptera att återhämtning tar tid. Samtidigt har hennes fyra söner varit drivkraften.
– De har varit min motivation. För mig har det alltid varit: det här är tillfälligt.
