Att leva med njursvikt och behandlas med peritonealdialys (PD) innebär en behandling som pågår varje dag, men också en möjlighet till ett friare liv i väntan på transplantation. För Marco Ledri blev PD ett aktivt val när njurarna sviktade tidigare än väntat. I dag arbetar han heltid, är småbarnspappa och planerar sina resor i detalj, samtidigt som dialysen är en självklar del av vardagen.
När Marco Ledri var 25 år gjorde han ett ultraljud av njurarna efter att ha haft högt blodtryck. Svaret bekräftade det han redan anat: han bar på samma ärftliga njursjukdom som sin pappa och farfar.
– Jag visste att det skulle komma någon gång i livet. Det låg i familjen, säger han.
Både hans farfar och pappa började i dialys först runt 60-årsåldern. Själv var Marco bara 40 när sjukdomen tog fart.
– Jag trodde att jag hade tjugo år till. I stället gick det mycket snabbare.
Från kontroll till beslut
Under många år följdes Marcos njurfunktion med regelbundna blodprover. När han nådde stadium fem blev behandlingsfrågan akut. Han fick information om hemodialys (bloddialys) och peritonealdialys (PD), två alternativ han redan kände till genom sin familj.
–PD kunde ge en friare vardag, med färre kost- och vätskerestriktioner. För mig var valet enkelt. Min pappa hade haft god erfarenhet av PD, och jag valde samma väg.
En behandling som flyttar hem
PD innebär att en kateter opereras in i buken. Dialysvätska fylls i bukhålan, där bukhinnan fungerar som filter och renar blodet från slaggprodukter. Vätskan byts sedan ut flera gånger per dygn. Behandlingen kan göras manuellt fyra gånger om dagen eller automatiserat med en maskin nattetid. Marco kombinerar båda.
– Måndag till fredag använder jag maskinen på natten. På helgerna gör jag manuella byten i stället. Maskinen väger omkring 15 kilo och dialysvätskan uppgår till runt 20 liter per dygn. Det kräver planering, särskilt vid resor.
När familjen reser till Italien, där hans föräldrar bor, ordnas leverans av dialysvätska flera månader i förväg via sjukvården.
Ökad livskvalitet – trots allt
Trots den omfattande logistiken beskriver Marco en förbättring sedan han startade dialys.
– Innan jag började var jag konstant trött och illamående. Jag orkade ingenting. Efter dialysen var det som natt och dag.
I dag arbetar han heltid som univer-sitetslektor och lever ett aktivt familjeliv med två barn. Han behöver fortfarande vara uppmärksam på intaget av kalium, fosfat och natrium, men kan äta mer varierat än innan behandlingsstart.
Väntan på en ny njure
Sedan två och ett halvt år står Marco på transplantationslistan. När han sattes upp var beskedet att väntetiden kunde vara omkring ett och ett halvt år.
– Nu börjar det bli lite jobbigt. Det är tufft att göra behandlingen varje dag men PD gör att man mår bättre och kan leva ett ganska normalt liv. Men för mig är den en väg fram till transplantation, inte ett slutmål.
Till den som nyligen fått besked om avancerad njursvikt vill han förmedla hopp.
– Gör behandlingen. Den gör stor skillnad och man mår mycket bättre än utan dialys. Det är inte enkelt, men det är fullt möjligt att leva vidare, jobba, resa och vara med familjen.
