Förklimakteriet är ett omdiskuterat begrepp. Existerar det ens? Den medicinska termen perimenopause existerar i allra högsta grad och förklimakteriet är det vi i vardagligt tal använder när vi pratar om perimenopause. Men ordet förklimakteriet är i grunden felaktigt konstruerat. Det borde heta förmenopaus. För det handlar om tiden innan menopaus.
Mitt arbete med kunskapsspridning de senaste 10 åren handlar mycket om att gå bort från narrativet att klimakteriet är något som inträffar när man närmar sig 50 och mensen upphör. För det är tiden innan, dvs i förklimakteriet som symtomen uppkommer. Det är tiden innan som är den mest turbulenta och den börjar ofta redan 40 plus.
Dessutom pratar vi oftast om vallningar och torra slemhinnor när vi pratar om klimakteriet men hur ofta pratar vi om hjärnan?
Dr Lisa Mosconi, en av världens mest renommerade hjärnforskare, har utifrån sin forskning konstaterat att vi måste gå ifrån synen på klimakteriet som en reproduktiv transition och istället titta på det som en neuroendokrin transition. Detta betyder kort och gott en övergång som hormonellt påverkar hjärnan på gott och ont. Hennes forskning är banbrytande och fokuserar på Alzheimers och hormoner. Men forskningen springer allmänt nu vad gäller hormonhjärnan och dess påverkan på oss kvinnor.
För visste du att att kvinnor helt plötsligt kan få svåra manier och djupa depressioner i klimakteriet utan att tidigare ha lidit av någon som helst psykisk ohälsa i livet? Till och med drabbas av ett första skov av schizofreni? Det kallas för ”late-onset” när det dyker upp för första gången i mogen ålder.
Klimakteriet handlar alltså inte bara om sömnproblem och ångest utan kan för vissa kvinnor leda till svåra psykiska tillstånd. Dr Mosconi har också sett i sina hjärnavbildningsstudier att kvinnor kan även drabbas av koncentrationssvårigheter, ouppmärksamhet och motivationsproblem osv.
Alla dessa psykiatriska tillstånd som dyker upp kan ha med förklimakteriehjärnan att göra och handlar om ett samspel mellan stress, hormoner och signalsubstanser. När hormonerna rubbas så sker det saker i våra hjärnor som kan få oss att tro att vi är psykiskt sjuka. Vi får tydliga symtom och ofta blir vi utredda för diverse psykiatriska diagnoser men det som händer kan orsakas av det som händer i vår hjärna på grund av svängande hormoner.
Men framtiden ser ljus ut. Man börjar mer och mer prata om hormoner inom psykiatrin och hormonbehandling som ett potentiellt nytt läkemedel vid mental ohälsa. I USA benämner man det redan som en ny era inom kvinnlig mental hälsa som kallas reproduktiv psykiatri vilket i kort går ut på att man tittar på psykiatriska tillstånd som uppstår i reproduktiva faser med ett hormonellt perspektiv i beaktande.
För vi kvinnor är ju inte mindre män och bör därför inte heller behandlas som mindre män.
