I sommar genomförs en större reform av äldreomsorgen i Danmark som bland annat syftar till att minska detaljstyrningen. Kan en liknande reform vara en del av lösningen på Sveriges utmaningar?
Nyligen var jag på studiebesök i Danmark där jag bland annat fick lyssna på äldreminister Mette Kierkgaard när hon berättade om en stor äldreomsorgsreform som träder i kraft i juli. Ett centralt syfte med reformen är att öka äldres självbestämmande och ge medarbetarna större handlingsutrymme att anpassa omsorgen efter individuella behov. Kanske finns det skäl för politiker i Sverige att blicka över sundet och se om det kan vara något även för oss?
Kompetensförsörjningens utmaningar
Kompetensförsörjningen är som bekant en stor utmaning inom äldreomsorgen, kanske den största. Enligt SKR:s senaste prognos behöver omkring 65 000 nya medarbetare rekryteras fram till år 2033. Samtidigt behöver äldreomsorgen konkurrera med andra sektorer, som också spås få arbetskraftsbrist. Ett trumfkort för äldreomsorgen är att arbetet upplevs som meningsfullt. Att kunna hjälpa en äldre medmänniska till en högre livskvalitet känns viktigt och tillfredsställande. Den känslan kan dock lätt förtas av rigid minutstyrning, som tyvärr fortfarande förekommer i vissa kommuner.
Rigid minutstyrning ger otillfredsställda medarbetare
Ett exempel är en kommun i norra Sverige som just infört nya schablontider i hemtjänsten. Ett toalettbesök får numer ta högst tio minuter – oberoende av den äldres behov. En medarbetare vittnade i radio om hur knapp tiden blivit och hur han kan komma att behöva stanna längre än schablontiden hos den äldre. ”Annars går jag sönder som människa” förklarade han. Kommunföreträdarens svar var att medarbetarna kunde stanna en timme hos den äldre om så behövdes för toalettbesöket. Det skulle dock inte ersättas med mer än schablontiden. Hur ska då medarbetarens lön betalas, kan man undra.
Ökad flexibilitet gör äldre mer nöjda
Andra kommuner har i stället infört ökad flexibilitet med så kallad ramtid. Den äldre beviljas då insatser och en viss en given tid för dessa. Den äldre planerar sedan med hemtjänstpersonalen hur tiden ska fördelas över veckan och mellan insatserna. Det ger den äldre inflytande och underlättar personalens planering. I kommuner där styrning gått mot att bli mer flexibel har de äldre blivit mer nöjda med sin omsorg, vittnar omsorgsaktörer om. Det är lätt att inse att det även gör medarbetarna mer tillfredsställda med sitt arbete.
Kan Sverige lära av Danmark?
Den danska ministern förklarade på mötet att en del av reformen går ut på att minska styrningen av insatser i äldreomsorgen. Teamet som ansvarar för den äldres insatser ska ges en ”påse med pengar”, eller tid, som de sedan planerar ut, liknande systemet med ramtid. Kanske borde även vi i Sverige överväga en nationell reform som ökar både äldres och medarbetares inflytande. Kan det vara en del av lösningen för att attrahera och behålla de medarbetare som äldreomsorgen så desperat behöver under kommande år?
