Jag undervisade min klass och plötsligt försvann stora delar av mitt synfält. En kraftig huvudvärk och yrsel smällde till och paniken spred sig. Det jag befarat sedan jag var 17 år har hänt. Kavernomet vid synnerven i min hjärna har börjat blöda. Jag har vetat om kavernomet större delen av mitt liv, jag har haft mycket huvudvärk pga småblödningar och äter medicin mot epilepsin som blödningarna orsakar. Jag blir sjukskriven och efter 1,5 år när jag börjat arbeta 50% smäller nästa blödning till. En blödning som ger mig helt andra symtom, långsam i tal och rörelser och balansen är sämre. Men den knivskarpa huvudvärken och yrseln är densamma. På röntgen upptäcks att blödningen kommer från frontalloben.
Jag behöver opereras och får även hjälp på hjärnskaderehab. Jag får veta att jag har ytterligare åtta kavernom samt troligen har en ärftlig variant av sjukdomen (CCM 1 eller Krit 1) och har 50% risk att överföra detta till våra barn. Ett blodprov bekräftar detta, något jag hade kunnat få veta för många år sen. Genom en patientförening på Facebook får jag den mesta informationen kring min sjukdom och inser hur lite vården informerat mig kring det som påverkar mitt liv så mycket.