Urinläckage är en vanlig biverkan efter behandling för prostatacancer. För en del är besvären tillfälliga medan andra får kvarstående läckage med påverkan på livskvalitet. Oavsett läckagets storlek så finns det hjälp att få.
Varje år får över 10 000 män i Sverige diagnosen prostatacancer. De allra flesta har lokaliserad sjukdom vid diagnos och en tredjedel vardera genomgår operation, strålbehandling eller sätts på aktiv monitorering där man noga följer tumörförloppet med möjlighet till senarelagd behandling.
Så väl operation som strålbehandling kan leda till biverkan i form av urinläckage. På grund av prostatas anatomiska läge finns en risk att man efter operation kan drabbas av ett ansträngningsläckage, vilket innebär att man läcker urin i samband med ökat buktryck. Många män upplever ansträngningsläckage direkt efter operationen, men läckaget förbättras snabbt eller försvinner helt. Hos några kvarstår dock ett betydande urinläckage ett år efter operation. Även strålbehandling kan ge inkontinens, då är det vanligare med trängningsinkontinens, där en ökad känslighet i blåsan gör att man läcker urin i samband med trängning. Män med prostatacancer som först opererats och senare behöver tilläggsbehandling med strålning på grund av återfall, löper risken att drabbas av både ansträngnings- och trängningsinkontinens.
Om man som man besväras av urinläckage efter prostatacancerbehandling kan man kontakta sin behandlande läkare för utredning. Utredningen syftar till att ta reda på urinläckagets storlek, typ av urinläckage, samt påverkan på livskvalitet.
Lotta Renström Koskela
Överläkare urologi & Ordförande Svensk Urologisk Förening
Vid ett rent ansträngningsläckage är den första åtgärden att erbjuda adekvata uppsamlingsskydd samt bäckenbottenträning för att stärka muskulaturen runt urinröret. Om det inte är tillräckligt kan man prova ett läkemedel för att öka tonus i bäckenbottenmuskulaturen och den externa slutarmuskeln. Vid större läckage erbjuds kirurgi. I Sverige används idag framför allt två metoder. Den ena är ett stödjande band (slynga) som läggs under urinröret. Vid riktigt stora läckage eller om patienten fått strålbehandling, kan man operera in en artificiell urinrörssfinkter. Den består av en kuff runt urinröret, en pump i skrotum samt en vätskereservoar som placeras innanför bukmuskulaturen. Genom att trycka på pumpen öppnas kuffen och urinblåsan kan tömmas.
Vid strålinducerad trängnings-inkontinens erbjuds uppsamlingsskydd, livsstilsförändringar, samt blåsträning i kombination med bäckenbottenträning. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga kan man pröva blåsdämpande läkemedel i tablettform. Man kan även pröva att skölja urinblåsan med slemhinnestärkande lösningar för att minska blåsans retbarhet. I utvalda fall kombinerar man läkemedel mot urinträngningar med en operation med artificiell urinrörssfinkter.
Förbättring är möjlig och med rätt stöd och behandling kan många män återfå kontrollen över sin urinblåsa och sitt urinläckage, och därmed få en mer välfungerande vardag.
