Hem » Barnhälsa » Diagnosen lade grunden
Barnhälsa

Diagnosen lade grunden

Lego
Lego
Foto: Christina Teuchler

Jag tycker inte att hon utvecklas i takt med de andra barnen. Dagmammans ord brände till i magen. Plötsligt blev stunden vid hämtningen som brukade vara så mysig istället otrevlig och tung. Jag minns hur jag stapplade ner för gatan, i huvudet ekade orden som en pingisboll mot bordet. I magen en känslostorm som piskade. Vi hade inte sett det, vi hade inte tänkt så. Dottern var ju så sjuk som liten och då halkar man ju efter trodde vi. Men någonstans inom mig förstod jag att vi var tvungna att ta tag i situationen.

Efter en tid som kändes som oändlig av utredningar, orosdagar och orosnätter fick vi slutligen beskedet. Frida fick diagnosen högfungerande autism. Naturligtvis var det ett stort och svårt budskap att ta in. Men samtidigt så skönt. Vi blev lättade. Det svåraste som finns är att leva med oro utan att veta vad man ska göra och hur man ska bete sig. Nu visste vi, vi fick en riktning att leva efter.

Vi tog emot budskapet, det landade i oss och sen fick vi tillbaka energin. Vi bestämde oss för att göra allt för att både Frida och hennes bror skulle få ett så bra liv som möjligt. Vi ville fortsätta leva så normalt som möjligt och låta båda barnen få leva ett aktivt och socialt liv, prova på olika intressen och umgås med olika sorters människor.

Vi bestämde oss även för att acceptera och vara öppna med diagnosen samt att se Fridas härliga personlighet, alla hennes styrkor och möjligheter istället för tvärtom. Visst, hon har en annorlunda hjärna men vi är alla speciella – eller hur?

Utvecklingen går framåt

Idag går Frida i en vanlig skola.  Hon har en resurs med sig som stöd men som helhet går det bra för henne. Språkligt sett går det inte att förstå hur ett barn, som från början inte kunde många ord men massor av sånger, nu bubblar på så ivrigt om stort och smått. Hon har ett ordförråd utöver det vanliga och är en musikfrälst tjej som gärna uppträder.

Frida utvecklas hela tiden. Hon älskar böcker och läser flytande men har lite svårare för att skriva och räkna. Det tar extra lång tid för Frida att lära sig motoriska moment. Nu har hon lärt sig simma som en fisk i vattnet. Men cyklingen måste vi nöta ett tag till.

Frida är min bästa coach

Resan vi har gjort med henne har varit enorm på alla sätt. Bitvis extremt påfrestande men stundtals alldeles underbar. Frida har sin diagnos och den blundar jag inte för. Snarare har resan med Frida öppnat mina ögon. Hon är min bästa coach. Jag har lärt mig massor om kommunikation och samspel genom henne. Hon har vässat mig i att vara tydlig och tvingat mig att planera för ett balanserat liv där vi varvar aktivitet och vila.

Idag är jag tacksam för den modiga dagmamman. Hennes ord var konkret kärlek i handling. Tack vare det är vi på spåret idag och kan se framtiden an. Mycket arbete blir det även framöver – men också glädje, aha-upplevelser och kärlek i mängder.

Nästa artikel
Hem » Barnhälsa » Diagnosen lade grunden
Sponsrad

Tidigt stöd i form av cochleaimplantat är avgörande för hörselnedsattas språkutveckling

För barn som föds med måttlig-grav hörselnedsättning är det avgörande för den framtida språkutvecklingen att så tidigt som möjligt få tillgång till cochleaimplantat. Flera oberoende studier visar att tidig intervention med cochleaimplantat resulterar i bättre uttal och ökad talspråksförståelse.

Cochleaimplantat är vanligt bland barn som är födda döva eller som har drabbats av måttlig-grav hörselnedsättning tidigt i livet. Cochleaimplantat består dels av en yttre ljudprocessor som tar emot och överför ljudsignaler och dels ett inopererat implantat med elektrod som förs in i hörselsnäckan. Elektroden direktstimulerar hörselnerven som i sin tur sänder signalerna vidare till hjärnan där tolkning av ljud sker, vilket bidrar till att barn som tidigare varit döva får tillgång till hörsel via elektronisk väg.

− Cochleaimplantatet förmedlar ljud från barnens omgivning till hjärnan, som i sin tur analyserar och tolkar ljuden i hörsel- och språkcentra, säger Ulrika Löfkvist, logoped och forskningskoordinator på sektionen för hörselnedsättning på Karolinska Institutet samt universitetslektor på Institutionen för Folkhälsa och vårdvetenskap, Uppsala Universitet/Region Uppsala.

Med-el Ulrika

Ulrika Löfkvist

Universitetslektor, Institutionen för Folkhälsa & vårdvetenskap, Uppsala Universitet/Region Uppsala.

Foto: Shane Colvin  

Ju tidigare desto bättre

När ett dövt barn är utan hörselhjälpmedel och därmed inte kan ta till sig hörselintryck utvecklas det som kallas för auditiv deprivation, vilket innebär att hjärnan börjar omorganisera sig och fokusera mer på att tolka andra sinnesintryck i stället för auditiva signaler. Ju äldre barnet är när hen får sitt första cochleaimplantat, desto svårare är det för hjärnan att ställa om och omorganisera sig och åter börja tolka hörselintryck. Det beror på att hjärnan är som mest plastisk och omformbar de första åren i livet, och framförallt det första levnadsåret.

Forskning har visat att om man opererar in cochleaimplantat innan barnet är omkring 9 månader så förkortas tiden med auditiv deprivation och hjärnan kan dra nytta av naturlig neoroplasticitet, vilket förbättrar barns möjlighet att utveckla tal och språk mer i synkroni med sin kronologiska ålder.

– Av studier framgår att barn med hörselnedsättning som opererats före nio månaders ålder har en mer adekvat tidig språkutveckling än barn som opererats efter arton månaders ålder, säger Ulrika Löfkvist, som nu forskar om de longitudinella effekterna av operationsålder, bland annat gällande ordkunskap och kognitiva färdigheter hos tonåringar som började använda cochleaimplantat tidigt i livet och i jämförelse med kontrollgrupp som har typisk hörsel.

Nästa artikel