Hälsoportalen
Värmevallningar, sömnproblem och andra klimakteriebesvär kan påverka både vardag och livskvalitet. Men kvinnor behöver inte acceptera besvären som något som bara ska uthärdas. I dag finns flera behandlingsalternativ, och valet behöver utgå från den enskilda kvinnans behov, hälsa och önskemål.
Synen på klimakteriet har förändrats under de senaste åren. Ämnet har fått större uppmärksamhet och fler kvinnor söker hjälp för besvär som tidigare ofta betraktades som en naturlig del av livet att helt enkelt stå ut med.
– Jag brukar säga att man inte ska gå runt och bita ihop. Det finns hjälp att få, och får man inte bra svar ska man söka sig vidare, säger Nina Sommerfeld, specialistläkare i obstetrik och gynekologi.
Besvären kan dessutom börja redan innan mensen blir oregelbunden. Mentala besvär, värmevallningar på natten och förändrade blödningar är några av de symtom Nina möter hos kvinnor i den tidiga delen av klimakteriet.
Fler alternativ gör behandlingen mer individuell
Hormonbehandling är ett alternativ för många kvinnor. Samtidigt finns det kvinnor som av medicinska skäl inte kan använda hormoner, exempelvis efter bröstcancer, och andra som själva inte vill ha hormonell behandling. Vilken behandling som är lämplig behöver därför bedömas individuellt.
– Det är inte ”one size fits all”. Behandlingen behöver anpassas efter vilken kvinna man har framför sig, vad hon har mest besvär av, hennes historia och hur hennes vardag ser ut, säger Nina.
Ett nyare icke-hormonellt alternativ är så kallade NK3-receptorantagonister. De verkar på receptorer i hjärnans temperaturcentrum och är inriktade på att minska värmevallningar och svettningar. Nina har bland annat använt behandlingen för kvinnor med kvarstående vallningar som inte kan använda hormoner. Det finns även andra alternativ. Regelbunden motion, både pulshöjande träning och styrketräning, kan också ha betydelse för bland annat vallningar och sömn.
För Nina är det centralt att kvinnan får information om möjligheterna och själv är med i beslutet.
– Man behöver gå igenom vilka alternativ som finns och vad som är plus och minus med dem. Sedan kommer man tillsammans fram till vad som passar just den kvinnan bäst.
Behandlingen behöver anpassas efter vilken kvinna man har framför sig, vad hon har mest besvär av, hennes historia och hur hennes vardag ser ut.
Primärvården har en viktig roll
Socialstyrelsens nya riktlinjer för klimakteriebesvär kan bidra till att kunskapen når fler delar av vården. Nina pekar särskilt på primärvården, dit många kvinnor vänder sig först. Klimakteriet behöver finnas med som en möjlig förklaring när en kvinna söker för symtom, så att hon inte behöver genomgå långa utredningar innan frågan kommer upp.
Allmänläkare behöver enligt Nina ha tillräcklig kunskap för att kunna inleda behandling för rätt patient och veta när kvinnan behöver remitteras vidare. Särskilt viktigt är det att fånga upp kvinnor som går in i klimakteriet ovanligt tidigt.
Ytterligare en aktuell utmaning är restnoteringarna av vissa hormonpreparat, framför allt plåster. För en kvinna som har hittat en välfungerande behandling är det inte alltid enkelt att byta till ett annat preparat. Upptag och dosering kan skilja sig och symtomen kan återkomma under omställningen. Bristen innebär också mer arbete för vården när recept behöver ändras och ersättningspreparat provas ut.
– Har man en välfungerande behandling tycker jag inte att man ska behöva byta ut den för att den tillfälligt är slut. Det är väldigt olyckligt, säger Nina avslutningsvis.
