Det som en gång var en dom om blindhet är i dag behandlingsbart. För patienter med våt makuladegeneration (AMD) har utvecklingen varit dramatisk. I dag kan många behålla synen i många år. Nästa steg kan bli ännu större – att inte bara bromsa ögonsjukdom, utan reparera det som gått sönder.
Det är utvecklingen som engagerar Anders Kvanta, professor i oftalmologi vid Karolinska Institutet och kliniskt verksam vid S:t Eriks Ögonsjukhus. Hans forskning rör sig från molekyler och sjukdomsmekanismer till genterapi och stamceller.
– Vi står inför en behandlingsrevolution.
Nya läkemedel mot våt AMD har förändrat vården, men också gjort behandlingen krävande. Återkommande injektioner innebär en stor belastning för både patienter och vården. Fler läkemedel och fler aktörer kan ge bättre alternativ, färre behandlingstillfällen och samtidigt ökad konkurrens.
Det kan också frigöra tid och resurser i en ögonsjukvård där behovet för behandling är stora. Men varje medicinskt genombrott väcker en annan fråga: vad har sjukvården råd med?
– Vi har inte en resursändlig sjukvård. Vi kan inte betala för allt.
Från att bromsa till att reparera
Genterapi är ett tydligt exempel. Läkemedel utvecklas för genetiska sjukdomar där patientgrupperna kan vara små, samtidigt som kostnaden kan uppgå till många miljoner kronor per patient. För vården blir frågan därför inte bara vilka behandlingar som fungerar, utan också vilka som går att finansiera och göra tillgängliga.
Samtidigt driver forskningen utvecklingen vidare. Kvanta studerar degenerativa och ärftliga näthinnesjukdomar och söker sätt att angripa problemen på cellnivå. Genterapi kan påverka den genetiska orsaken. Stamceller kan på sikt ge möjlighet att ersätta celler som redan har gått förlorade. Det förändrar själva målet. Från att bromsa synförlust till att påverka sjukdomens förlopp – och i vissa fall kanske återställa det som gått förlorat.
För att den nya tekniken ska göra verklig skillnad krävs dock mer än medicinska genombrott. Behandlingarna måste kunna finansieras, införas och fungera i den kliniska vardagen. Där ligger nästa utmaning för svensk ögonsjukvård.
Anders Kvanta
Professor i oftalmologi och kliniskt verksam som vitreoretinal kirurg. Bedriver translationell forskning med syfte att utveckla nya behandlingar vid vanliga synhotande näthinnesjukdomar.
