Det är inte alltid sjukdom syns på utsidan – så är fallet för många av oss som lever med magtarmsjukdom. Som ung möts man dessutom ofta av ett antagande om friskhet; att man är ”för ung” för att vara sjuk.
Att vara ung är dock inte samma sak som att vara frisk och att se frisk ut är inte heller samma sak som att faktiskt vara det. Många av oss kämpar dagligen för att överhuvudtaget kunna ta oss igenom en arbets- eller skoldag, att stå ut med medicinbiverkningar, smärtor och symtom som inte syns för andra och som inte går över. Ibland kan det nästan göra att man önskar att det på något sätt syntes för andra att man faktiskt har en kronisk sjukdom, för att slippa många av de frågor och kommentarer som annars så ofta dyker upp. Om inte annat hade det underlättat om ålder inte antogs vara synonymt med hälsa, då det också för många av oss unga sjuka leder till situationer vi helst hade sluppit. Möten med vården där ens symtom eller behov beskrivs som något ”bara gamla människor” upplever, möten präglade av kommentarer såsom: ”Jaha, vill du ha näringsdryckerna hemlevererade? Det är det bara pensionärerna som vill.” och ”Dessa maträtter är egentligen såna som jag bara brukar tipsa äldre om.” Kommentarer såsom dessa må verka små på ytan men de berör på djupet; dels genom att få en att känna sig som att det är något fel på en för att man råkar vara ung och samtidigt sjuk, dels genom att stigmatisera både ålder och åldrande.
Som kroniskt sjuk ser ens ”normala” inte likadant ut som en frisk persons ”normala”. Vi behöver göra anpassningar i vardagen för att kunna leva så mycket som möjligt som alla andra. Därför behöver vi också mötas av förståelse när vi förklarar vad dessa anpassningar är, om de så är kost- livsstils- eller medicinmässiga – så att vi slipper bära hem två 25 kilos närningsdryckskartonger från ICA mitt i yrande blötsnö och motvind för att ”bara pensionärer vill ha hemleverans”.
Vi behöver inte kommentarer om hur ”synd det är om oss” för att vi inte kan äta en viss maträtt, eller hur någon ”inte skulle stå ut, särskilt inte som ung” att leva som vi behöver leva för att överleva. Vi vet mycket väl att vi är sjuka men att vara sjuk är inte allt vi är. Trots strulande kroppar är vi fortfarande just det, unga, och vi har samma önskemål och bucketlistpunkter som alla andra unga. Vi vill också studera, jobba, dejta, flytta, resa, träna, utforska, uppleva, leva – även om vi ofta behöver göra det på ett anpassat vis. Därför är vår uppmaning till alla er friska – oavsett om ni är vårdpersonal, kompisar, familj, kollegor, partners eller främlingar: Ifrågasätt oss inte, anta inte och tyck inte synd om oss. Möt oss med förståelse och låt oss vara just det vi är: unga!
Underskrifter: Anna Åström, ordförande, Maja Landbris, vice ordförande, Ida Hagelin, kassör, Elvira Engström, ledamot, Sara Wallin, ledamot, Frida Deltin, ledamot.