Hur får vi egentligen hundar och katter att må bra? Svaret rymmer mer än rätt foder och god veterinärvård. Det handlar också om sund avel, mer rörelse, psykisk stimulans och ett allt viktigare förebyggande arbete. Åke Hedhammar, forskare och kliniskt verksam smådjursveterinär, har följt utvecklingen av hundars hälsa i över ett halvt sekel.
Smådjursvälfärd handlar inte bara om att djuren ska överleva och slippa sjukdomar. Det handlar också om att de ska ha ett gott liv, både fysiskt och psykiskt. Den enskilda djurägaren bär huvudansvaret, men står inte ensam. Uppfödare, veterinärer och allt fler specialister i form av t.ex etologer, fysioterapeuter och näringsfysiologer bidrar i dag med stöd.
Mycket av utvecklingen baseras på forskning. Där fokus tidigare framför allt låg på näringsbrist, infektioner och akuta sjukdomar, har perspektivet nu breddats. I dag riktas allt större uppmärksamhet mot vad som händer när djuren får för mycket mat, rör sig för lite eller utsätts för långvariga belastningar som på sikt kan leda till kroniska sjukdomar.
Veterinärmedicinen handlar därför i allt högre grad om förebyggande arbete. I stället för att bara behandla när problemen redan uppstått försöker man minska risken för att de uppstår alls. En viktig början är valet av avelsdjur. Sverige har länge varit ett föregångsland, inte minst genom genetiska hälsoprogram som syftar till att minska risken för ärftliga sjukdomar och oönskade beteenden.
Det handlar också om att undvika exteriöra överdrifter som kan ge djuren problem i vardagen. En alltför kort nos, så kallad brakycefali, är ett sådant exempel. Detsamma gäller alltför tjock eller veckad hud, som kan leda till både obehag och hälsoproblem.
Samtidigt påminner hundar och katter allt mer om människor i ett annat avseende: de drabbas också av livsstilsrelaterade sjukdomar. Fetma och diabetes blir vanligare även bland sällskapsdjur.
– Eftersom hundar och katter inte röker och dricker alkohol är utfodring och motion de viktigaste faktorerna, säger Åke Hedhammar.
Efter avelsfrågorna är det därför just vardagsvanorna som blir viktigast: att motverka övervikt, se till att djuren rör sig tillräckligt och att de också får psykisk stimulans. En frisk kropp räcker inte om djuret samtidigt lever understimulerat eller passivt.
