Ungefär en halv miljon svenskar har KOL, men studier visar att bara en av fem har fått en diagnos. Okunskapen om sjukdomen är stor, både bland allmänheten och inom vissa delar av vården.
Inger Ros
Ordförande Riksförbundet HjärtLung
Foto: Anders Norderman.
Dödsfallen i Sverige på grund av KOL har nästan fördubblats på tio år. KOL är nu den tredje vanligaste dödsorsaken och fler dör i KOL än i både bröstcancer och prostatacancer. Rökning är den främsta orsaken till KOL, men personer som har varit utsatta för passiv rökning, luftföroreningar eller har haft svåra upprepade luftvägsinfektioner som barn har också lättare att utveckla sjukdomen. KOL kan inte botas – men det finns behandling och råd som kan lindra sjukdomssymtomen, öka livslängden och bidra till en bättre livskvalitet. Därför är det viktigt att sjukdomen diagnostiseras.
Rapporter med mörka siffror
En rapport från Vårdanalys, en myndighet som har i uppgift att stärka patientens ställning genom att granska vården utifrån ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv, visar att svenska KOL-patienter har i jämförelse med andra länder sämre tillgång till information om sin vård och behandling. Den visar även att svenska patienter inte får information om vad han/hon bör tänka på vid hemkomst eller vilka behandlingsmöjligheter som finns.
Riksförbundet HjärtLung har gjort en undersökning bland sina medlemmar som visar att hälften av alla KOL-patienter upplever att det är ett stort problem att människor inte förstår hur sjuka de faktiskt är då det inte syns på utsidan. Fem av tio personer anser även att samhället gör för lite kampanjer och informationssatsningar för att förebygga KOL.
Svaret är alltid JA
Den bristande kunskap som medföljer i ovan nämnda undersökningar kan resultera i att personer med symtom avstår från att söka vård. Det bidrar även till att människor kan uppleva att KOL är en stigmatiserande sjukdom och att personer med sjukdomen får ”skylla sig själva”. Frågor som ”Vågar jag söka vård?”, ”Vågar jag få en diagnos?”, ”Är det någon idé om sjukdomen ändå inte går att bota?” kan uppkomma men är svaret är och kommer alltid att vara självklart JA.