Rätt rehabilitering är en förutsättning för att bli bättre efter stroke. Alla människor har olika behov och en bedömning ska alltid göras innan patienten skrivs ut.
Att få rätt rehabilitering gör stor skillnad både för den som fått stroke och för de närstående, säger Marie Lindgren, överläkare i rehabiliteringsmedicin, Universitetssjukhuset i Linköping.
Marie Lindgren
Överläkare i rehabiliteringsmedicin, Universitetssjukhuset i Linköping.
Foto: Privat
Innan patienten skrivs ut från sjukhuset ska det göras en bedömning och planering av patientens rehabiliteringsbehov.
– Självklart är det viktigt med god akut vård, men därefter krävs ofta rehabilitering och uppföljning. Organisation och rehabiliteringsutbud ser dock mycket olika ut över vårt land. Som strokedrabbad är det ofta svårt att själv förstå och uttrycka sina besvär och behov. Ett sätt att öka förutsättningarna för att patienter får rätt hjälp är om man på strokemottagningar och vårdcentraler använde sig av en checklista. Det finns en sådan för stroke som bara delvis är införd i Sverige.
Rehabilitering handlar bland annat om att optimera kroppsfunktioner, aktiviteter och möjligheten att vara delaktig. Att kunna röra dig, att kunna göra det du vill och fungera i din familj, att ta dig ut från hemmet, kanske kunna behålla något fritidsintresse eller hitta nya och för en del en anpassning för återgång till arbete.
Det spelar stor roll hur man är som person. Vissa ställer om ganska snabbt och accepterar läget, andra fastnar i sorg över det som har hänt. Man måste ta hänsyn till vilken person man har framför sig, säger Marie Lindgren.
Spasticitet drabbar många
Enligt Socialstyrelsen är det varje år cirka 9 000 av de som får en stroke som drabbas av spasticitet, det vill säga ofrivillig muskelaktivering som kan uppstå flera månader efter insjuknandet. Spasticitet kan ge stor påverkan på vardagen och livskvaliteten för den som drabbas.
– Vissa av våra patienter kommer till exempel med en hårt knuten hand och armbåge, de kan inte räta ut fingrarna, inte klippa naglarna, inte tvätta huden i handflatan och det kanske blir sår. Där kan vi göra jättestor nytta med behandling så att handen blir öppen och går att sköta. Andra behöver behandling för att möjliggöra aktiv träning.
Långtifrån alla som drabbas av svår spasticitet får den hjälp de behöver. Detta trots att Socialstyrelsen benämner spasticitet som ett tillstånd med stor svårighetsgrad och att befintlig behandling i kombination med andra rehabiliteringsåtgärder ska erbjudas alla patienter som är i behov av detta.
– Spasticitet är fortfarande ett begrepp som inte är så välkänt, det nämns inte på 1177 i samband med stroke och alla vårdgivare är naturligt nog inte heller så insatta.
Tillgång till behandling är alldeles för ojämn i Sverige, vilket får negativa konsekvenser och försämrar möjligheterna att tillgodogöra sig träning och optimera funktion efter stroke för patienten, säger Marie Lindgren.
Vart vänder man sig för att få hjälp med rehab och träning?
– Man bör kunna få hänvisning till rätt instans via sin vårdcentral. Hjälp med underhållsträning, till exempel rörelseuttag och promenader behöver också kunna erbjudas över tid, till exempel via hemtjänst.
Jag upplever att många patienter och närstående får söka mycket och kämpa för rätt insatser, säger Marie Lindgren.