Hem » nyheter » Tack till mitt femåriga jag
Förstärk Sveriges Äldreomsorg

Tack till mitt femåriga jag

sjukhuspersonal
sjukhuspersonal
Foto: Unsplash

En barndomsdröm med en verklighet av prövning, passion och en stor portion medmänsklighet. Åtskilliga gånger i livet har man fått höra “Vad ska du jobba med när du blir stor? “. En fråga som inte alltid är lätt att besvara men en fråga som mitt femåriga jag, fast besluten om att bli sjuksköterska, enkelt kunde ge svar på.

Jonna Mjörnell

Undersköterska & sjuksköterskestudent, Danderyds sjukhus

Foto: Cecilia Larsson Lantz

Som nyutbildad undersköterska klev jag förväntansfull in i vården. Men en vecka gick och det enda jag kunde tänka var, hur ska jag klara det här? Att ge sig in i ett yrkesliv som kantas av utmaningar, emotioner och ett stort ansvar för något så dyrbart som människors liv är inte enkelt.

Det är ett yrke som kräver kunskap, tålamod och kanske viktigast av allt medmänsklighet men det är också ett yrke som får dig att känna stolthet, uppskattning och en otrolig meningsfullhet. På flera plan, fysiskt, psykiskt och socialt får vi vara med när livet tar vändningar och finnas där när det är som allra svårast.

Vi får vara med och rädda liv. För detta och mycket mer kan jag inte annat än känna stolthet över det jobb vi dagligen gör.

När jag förra året fick representera Sverige som undersköterska under Yrkes-VM i Ryssland kände jag just det. Den känslan jag hade när jag inför en fullsatt arena fick ta emot en bronsmedalj i ett världsmästerskap är samma stolthet jag känner varenda dag i mitt vardagliga arbete, stolthet över att vara undersköterska med vetskapen om att kunna vara med och göra skillnad för en annan människa.

Min barndomsdröm om att bli sjuksköterska lever kvar och är på väg att uppfyllas. Vårdyrket är fullt av möjligheter och att jag hamnat rätt har jag nog egentligen aldrig tvivlat på. Ibland känner man sig såklart otillräcklig för att man inte kan göra allt och rädda alla och ibland tar känslorna över. Men kanske är det just det som talar för att man hamnat helt rätt? Det jag menar är att dessa känslor gör mig till människa, och det är just mänsklig man behöver vara i det här yrket.

Så, tack till mitt femåriga jag för ett fantastiskt yrkesval!

Nästa artikel